Livets Monopol

Egentligen har jag ganska mycket tankar och funderingar som jag vill skriva om, men jag har inte prioriterat bloggen på ett tag. Det kanske märks att jag inte prioriterat den överhuvudtaget, inläggen kommer glest. Förhoppningsvis får jag mer tid i augusti. Hoppas att inte alla slutat läsa i alla fall, kommentera gärna mina inlägg och funderingar så att jag vet att det är någon som läser. Det kanske motiverar mig att skriva oftare... :)

Nu till dagens inlägg! Häromdagen fick jag en tanke om att livet ganska ofta kan jämföras med spelet Monopol. Om du inte har spelat det kan jag verkligen rekommendera det... det är lätt att bli fullständigt egoistisk, penningkär och maktgalen när man spelar det. Ok, det var kanske en överdrift, men det är helt klart ett spännande spel i alla fall.

Som i alla andra spel där man slår med tärning så är det svårt att bestämma över hur många steg man ska ta. Ibland kan det kännas som att varje gång man slår så får man fel siffra. Allt går emot en, man känner bara för att ge upp.

Jag skulle vilja jämföra tärningen med livets omständigheter. Omständigheterna som vi hamnar i kan vi inte bestämma över, vi har inte kontroll över alla omständigheter som påverkar våra liv. Ibland kan det kännas som att vi får en etta, när vi behövde en sexa.

Jag har valt att lägga alla omständigheter i Guds händer, när jag själv inte kan ha kontrollen över det, vem ska då kunna ha det om inte Gud, han som ville mitt liv. Utan att tvinga sig på mig så finns han där och vill ha kontakt, Han har möjlighet att ändra de omständigheter som påverkar mitt liv. Det är en trygghet som jag aldrig skulle lämna för alla monopolpengar i hela världen.