Var på premiären av "Säg att du älskar mig" tillsammans med en kompis. Jag känner mig helt omskakad och berörd. Det var en otroligt bra film! Jag brukar inte gilla svenska filmer men den här var en rak och ärlig film som jag verkligen kan rekommendera, men känsliga personer varnas. Jag mådde fysiskt illa när jag gick ut!
Ett av ämnena som filmen tar upp är: "Vad är kärlek?".
Det blev väldigt tydligt att kärlek inte är samma sak som sex,
men vad är kärlek, vad är det att bli älskad, och vad är det att älska?
Det finns en text som jag tycker slår alla andra beskrivningar på kärlek:
"Kärleken är...
tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten,
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting."
Citatet är från Bibeln, från 1 Kor. 13.
Hittar du fler bra beskrivningar på kärlek
så skriv gärna en kommentar, eller har du
också sett filmen, vad fick du för tankar?
fredag, augusti 25, 2006
lördag, augusti 19, 2006
Den unika religionen
Igår natt var jag ute på stan en sväng och pratade med folk,
det kändes givande på något sätt. Och en tanke slog mig som
jag bara är tvungen att skriva om!
Jag insåg vad det är som är så otroligt unikt med kristen tro!
Den tar itu med människans största problem, synden.
Ingen kan påstå att dom aldrig gör fel, saker som inte är bra.
Det är inte religionerna som orsakar mest krig i världen,
det är synden! Synd är t.ex. lögn, egoism, maktbegär och
kontrollbehov, det är saker som bryter ner oss som människor.
Tänk efter, när gjorde du senast något som var synd?
Kom du på något? Kändes det bra efteråt? Tänk efter.
Skulle du vilja bli fri från mörkrets makt över ditt liv?
Kristendomen påstår att den Gud som skapade världen gav
människan en fri vilja. Vi valde bort Gud och trodde att vi
skulle klara livet lika bra ändå. Problemet är att vi inte är
skapade till att leva i frånvaro av Gud, det gör att vi inte
vet hur vi ska leva, och gör en massa fel, det kallas synd.
Gud bestämde sig för att själv bli en del av världen för att
visa på hur det var tänkt att vi skulle leva från början,
för att han älskar oss och inte tycker om att se när vi
mår dåligt pga. våra felsteg. Guds egen avkomma,
Jesus, levde 33 år på jorden, han gick i våra skor,
för att själv kunna förstå och sätta sig in i hur
vi hade det, hur det är att leva som människa.
Och för att berätta för oss om skaparen/Fadern
som vill leva i gemenskap med oss, men mest för att bli
det felfria exempel som övervann döden. Så att vi
skulle kunna få tillbaka gemenskapen med Gud.
Jesus levde i gemenskap med Fadern hela sitt liv på jorden,
han gjorde aldrig ett felsteg, han syndade aldrig,
han bröt aldrig kontakten med Gud.
Eftersom döden kom in i människans liv pga. att gemenskapen
med Gud bröts så kunde döden inte hålla kvar Jesus.
Han återuppstod och återvände till Fadern.
Genom hans oskyldiga död/offer så har vi fått tillträde till Gud igen.
Den Gud som bodde inne i det allra heligaste, dit bara prästerna
fick gå in, flyttade ut, den tjocka gardinen som hängde för det
heliga rummet revs mitt itu. Nu bor Gud inte längre i något
tempel eller i någon kyrka, han vill ha direktkontakt med dig.
Vi får inte bara förlåtelse för våra felsteg, vi kan få gemenskap
med Gud igen, Hans närvaro kan fylla oss och hjälpa oss i vår svaghet.
Jag är helt övertygad om att gemenskapen med Gud är det
enda som kan få oss att göra mindre fel och må bättre på djupet.
Jag påstår inte att man blir felfri, men att Gud faktiskt kan hjälpa
oss till att göra färre felsteg och att det finns förlåtelse
som hjälper när man har trampat snett.
Till sist vill jag avsluta med ett citat från Jesus:
"Min frid ger jag er, jag ger er inte vad världen ger"
Gemenskapen med Gud ger en frid som övergår allt förstånd,
det går inte att förstå, men man känner att en skön känsla
fyller ens inre. Att finna tillbaka till gemenskapen med Gud,
det är att hitta det äkta livet! Det handlar inte om att bli
religiös och börja gå i kyrkan, det handlar om ett liv som
är fyllt av liv och mening.
Om du skulle tycka att det låter intressant så tycker jag att
du ska våga testa.
Be en tyst bön (jag vet att du vet hur man gör, du har bett
ibland när du eller någon nära vän haft det jobbigt).
Du kan be med egna ord, eller typ så här:
"Gud, jag vill leva i gemenskap med dig,
tack för att du sände Jesus till världen för
att jag skulle kunna få leva med dig.
Förlåt mig för de fel jag har gjort som
bara fört mig längre från dig, ge mig
styrka att leva det liv som du vill att
jag ska leva och hjälp mig hitta mig
själv, den som du vill att jag ska vara."
Har du bett den bönen så maila mig gärna
och säg om du fick något svar.
Eller tyckte du att det var något som var svårt
att förstå i min förklaring av min tro?
Skicka mig gärna ett mail!
flow@crossnet.se
Peace!
Jonas
det kändes givande på något sätt. Och en tanke slog mig som
jag bara är tvungen att skriva om!
Jag insåg vad det är som är så otroligt unikt med kristen tro!
Den tar itu med människans största problem, synden.
Ingen kan påstå att dom aldrig gör fel, saker som inte är bra.
Det är inte religionerna som orsakar mest krig i världen,
det är synden! Synd är t.ex. lögn, egoism, maktbegär och
kontrollbehov, det är saker som bryter ner oss som människor.
Tänk efter, när gjorde du senast något som var synd?
Kom du på något? Kändes det bra efteråt? Tänk efter.
Skulle du vilja bli fri från mörkrets makt över ditt liv?
Kristendomen påstår att den Gud som skapade världen gav
människan en fri vilja. Vi valde bort Gud och trodde att vi
skulle klara livet lika bra ändå. Problemet är att vi inte är
skapade till att leva i frånvaro av Gud, det gör att vi inte
vet hur vi ska leva, och gör en massa fel, det kallas synd.
Gud bestämde sig för att själv bli en del av världen för att
visa på hur det var tänkt att vi skulle leva från början,
för att han älskar oss och inte tycker om att se när vi
mår dåligt pga. våra felsteg. Guds egen avkomma,
Jesus, levde 33 år på jorden, han gick i våra skor,
för att själv kunna förstå och sätta sig in i hur
vi hade det, hur det är att leva som människa.
Och för att berätta för oss om skaparen/Fadern
som vill leva i gemenskap med oss, men mest för att bli
det felfria exempel som övervann döden. Så att vi
skulle kunna få tillbaka gemenskapen med Gud.
Jesus levde i gemenskap med Fadern hela sitt liv på jorden,
han gjorde aldrig ett felsteg, han syndade aldrig,
han bröt aldrig kontakten med Gud.
Eftersom döden kom in i människans liv pga. att gemenskapen
med Gud bröts så kunde döden inte hålla kvar Jesus.
Han återuppstod och återvände till Fadern.
Genom hans oskyldiga död/offer så har vi fått tillträde till Gud igen.
Den Gud som bodde inne i det allra heligaste, dit bara prästerna
fick gå in, flyttade ut, den tjocka gardinen som hängde för det
heliga rummet revs mitt itu. Nu bor Gud inte längre i något
tempel eller i någon kyrka, han vill ha direktkontakt med dig.
Vi får inte bara förlåtelse för våra felsteg, vi kan få gemenskap
med Gud igen, Hans närvaro kan fylla oss och hjälpa oss i vår svaghet.
Jag är helt övertygad om att gemenskapen med Gud är det
enda som kan få oss att göra mindre fel och må bättre på djupet.
Jag påstår inte att man blir felfri, men att Gud faktiskt kan hjälpa
oss till att göra färre felsteg och att det finns förlåtelse
som hjälper när man har trampat snett.
Till sist vill jag avsluta med ett citat från Jesus:
"Min frid ger jag er, jag ger er inte vad världen ger"
Gemenskapen med Gud ger en frid som övergår allt förstånd,
det går inte att förstå, men man känner att en skön känsla
fyller ens inre. Att finna tillbaka till gemenskapen med Gud,
det är att hitta det äkta livet! Det handlar inte om att bli
religiös och börja gå i kyrkan, det handlar om ett liv som
är fyllt av liv och mening.
Om du skulle tycka att det låter intressant så tycker jag att
du ska våga testa.
Be en tyst bön (jag vet att du vet hur man gör, du har bett
ibland när du eller någon nära vän haft det jobbigt).
Du kan be med egna ord, eller typ så här:
"Gud, jag vill leva i gemenskap med dig,
tack för att du sände Jesus till världen för
att jag skulle kunna få leva med dig.
Förlåt mig för de fel jag har gjort som
bara fört mig längre från dig, ge mig
styrka att leva det liv som du vill att
jag ska leva och hjälp mig hitta mig
själv, den som du vill att jag ska vara."
Har du bett den bönen så maila mig gärna
och säg om du fick något svar.
Eller tyckte du att det var något som var svårt
att förstå i min förklaring av min tro?
Skicka mig gärna ett mail!
flow@crossnet.se
Peace!
Jonas
onsdag, augusti 16, 2006
Frizon 2006
Efter en stunds paus i mitt bloggande så är jag tillbaka med en festivalrapport!
Under veckan som var har jag varit utanför Kumla på en stor åker med en stor lada mitt på åkern. Jag var inte helt ensam där, över 4500 pers. var där med mig och vi hade ett gäng dagar tillsammans med möten, konserter, seminarier och skräpmat (jag åt 6 tacotallrikar på tre dagar, mitt livs godaste taco). Jag börjar från början och berättar lite kort om veckan och festivalen FRIZON!
Tisdagkväll åkte jag och min bror med tåget från Älvsbyn. På tågstationen i Örebro klev vi av och mötte några från Jokkmokk som också skulle till Frizon. Det visade sig efter en stund att en av dom var en bror till en av mina vänner i Piteå. Resten av veckan hängde han med oss, det var trevligt. Efter lite mat i Örebro så tog vi bussen till festivalområdet, jag träffade en journalist från Schweiz på hållplatsen som var mycket trevlig. Han skulle också göra intervjuer på Frizon.
När vi kom fram fick vi tag i en festivalbiljett till min bror till ett lågt pris, av en kille som hade en biljett över pga. en gruppmedlem som inte åkte med. Helt perfekt! Sen blev det problem, min bror saknade idkort och kunde inte verifiera att han var över 16 år! Vi blev tvungna att ringa min mor, som vi fick tag i efter en massa samtal till en massa olika människor. Vi blev insläppta till sist och lämnade vår packning vid tältet som vi fick låna från en av crossnetgrabbarna.
Jag hade tänkt göra ett gäng intervjuer på plats som sagt, det gick både bra och dåligt. Första intervjun gjorde jag backstage med Family Force 5, ett kul band från USA, det blev en bra intervju och de gjorde några jinglar också. När jag sen skulle spara intervjun så försvann den! :'( Som tur var videofilmades den också, så kanske vi kan ta ljudet från det.
Andra intervjun gick också åt skogen, då kom jag en timme försent pga. ett missförstånd! Men senare på kvällen träffade jag hon som var ansvarig för stora scenen, och hon lovade att försöka fixa en intervju till dagen därpå. Det gjorde hon och jag fick en halvtimmes intervju som gick suveränt bra. Samma dag träffade jag Anderson från Holland och gjorde en intervju, de var trevliga.
Fjärde intervjun blev inställd pga. terrorhotet i London, bandet kom försent till festivalområdet.
Femte och sista intervjun skulle jag göra med Blindside, men fem minuter innan så bestämde de sig för att ställa in ALLA intervjuer och åka till Örebro istället! *suck* Det kändes lite trist att inte få göra den intervjun, men vad gör man?
Annars har det varit en väldigt trevlig vecka, några av seminarierna var riktigt bra.
En föreläsare sa något som verkligen fick mig att tänka!
"Vad du tror om din framtid kommer att påverka hur du handlar idag"
Läs det igen! Vad tror du? Är det inte sant? Jag har aldrig tänkt så förr!
En annan av talarna var Magnus Tunehag, Sveriges roligaste pastor genom tiderna. Han vet inte hur man gör för att vara tråkig! Jag skrattade tills tårarna sprutade! Ett tips är att kolla in hans församlings hemsida, Johanneskyrkan i Linköping. Får du tag i några predikningar i audioformat så maila mig gärna.
I söndags slutade festivalen och eftersom vårt tåg inte gick förrän vid åtta på kvällen så hjälpte vi till att städa området. Vi fick bära utställningsskärmar, mattor och sist men INTE minst bänkar. Eller bänkar? Nja, snarare ihopskruvade stolar! NIO stolar med två plankor under, det var det tyngsta jag har burit i hela mitt liv. Så fruktansvärt tungt! Benen vek sig och händerna smärtade av tyngden. Varje bänk var en plåga, men efter två pauser hade vi burit alla 25 bänkarna. Jag blir utmattad bara jag tänker på det! Märkligt nog så fick varken jag eller min bror träningsvärk, inte det minsta! Riktigt skumt...
Nu är jag vi hemma i alla fall och livet går vidare, igår var min första dag som arbetslös, jag åkte till skolan och tömde mitt skrivbord, så nu får vi se vad som händer. Vidare rapportering kommer, jag är övertygad om att det kommer att bli en bra höst!
Under veckan som var har jag varit utanför Kumla på en stor åker med en stor lada mitt på åkern. Jag var inte helt ensam där, över 4500 pers. var där med mig och vi hade ett gäng dagar tillsammans med möten, konserter, seminarier och skräpmat (jag åt 6 tacotallrikar på tre dagar, mitt livs godaste taco). Jag börjar från början och berättar lite kort om veckan och festivalen FRIZON!
Tisdagkväll åkte jag och min bror med tåget från Älvsbyn. På tågstationen i Örebro klev vi av och mötte några från Jokkmokk som också skulle till Frizon. Det visade sig efter en stund att en av dom var en bror till en av mina vänner i Piteå. Resten av veckan hängde han med oss, det var trevligt. Efter lite mat i Örebro så tog vi bussen till festivalområdet, jag träffade en journalist från Schweiz på hållplatsen som var mycket trevlig. Han skulle också göra intervjuer på Frizon.
När vi kom fram fick vi tag i en festivalbiljett till min bror till ett lågt pris, av en kille som hade en biljett över pga. en gruppmedlem som inte åkte med. Helt perfekt! Sen blev det problem, min bror saknade idkort och kunde inte verifiera att han var över 16 år! Vi blev tvungna att ringa min mor, som vi fick tag i efter en massa samtal till en massa olika människor. Vi blev insläppta till sist och lämnade vår packning vid tältet som vi fick låna från en av crossnetgrabbarna.
Jag hade tänkt göra ett gäng intervjuer på plats som sagt, det gick både bra och dåligt. Första intervjun gjorde jag backstage med Family Force 5, ett kul band från USA, det blev en bra intervju och de gjorde några jinglar också. När jag sen skulle spara intervjun så försvann den! :'( Som tur var videofilmades den också, så kanske vi kan ta ljudet från det.
Andra intervjun gick också åt skogen, då kom jag en timme försent pga. ett missförstånd! Men senare på kvällen träffade jag hon som var ansvarig för stora scenen, och hon lovade att försöka fixa en intervju till dagen därpå. Det gjorde hon och jag fick en halvtimmes intervju som gick suveränt bra. Samma dag träffade jag Anderson från Holland och gjorde en intervju, de var trevliga.
Fjärde intervjun blev inställd pga. terrorhotet i London, bandet kom försent till festivalområdet.
Femte och sista intervjun skulle jag göra med Blindside, men fem minuter innan så bestämde de sig för att ställa in ALLA intervjuer och åka till Örebro istället! *suck* Det kändes lite trist att inte få göra den intervjun, men vad gör man?
Annars har det varit en väldigt trevlig vecka, några av seminarierna var riktigt bra.
En föreläsare sa något som verkligen fick mig att tänka!
"Vad du tror om din framtid kommer att påverka hur du handlar idag"
Läs det igen! Vad tror du? Är det inte sant? Jag har aldrig tänkt så förr!
En annan av talarna var Magnus Tunehag, Sveriges roligaste pastor genom tiderna. Han vet inte hur man gör för att vara tråkig! Jag skrattade tills tårarna sprutade! Ett tips är att kolla in hans församlings hemsida, Johanneskyrkan i Linköping. Får du tag i några predikningar i audioformat så maila mig gärna.
I söndags slutade festivalen och eftersom vårt tåg inte gick förrän vid åtta på kvällen så hjälpte vi till att städa området. Vi fick bära utställningsskärmar, mattor och sist men INTE minst bänkar. Eller bänkar? Nja, snarare ihopskruvade stolar! NIO stolar med två plankor under, det var det tyngsta jag har burit i hela mitt liv. Så fruktansvärt tungt! Benen vek sig och händerna smärtade av tyngden. Varje bänk var en plåga, men efter två pauser hade vi burit alla 25 bänkarna. Jag blir utmattad bara jag tänker på det! Märkligt nog så fick varken jag eller min bror träningsvärk, inte det minsta! Riktigt skumt...
Nu är jag vi hemma i alla fall och livet går vidare, igår var min första dag som arbetslös, jag åkte till skolan och tömde mitt skrivbord, så nu får vi se vad som händer. Vidare rapportering kommer, jag är övertygad om att det kommer att bli en bra höst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
