Frihet

Bara för att jag bloggar mer sällan så betyder det inte att jag inte fortsätter att filosofera över livets viktigheter. För några dagar sen läste jag något otroligt intressant och tänkvärt. Texten var på engelska, så jag måste bara göra ett försök att översätta:

"Kärleken är befriande. Den ger en känsla av tillhörighet och en känsla av frihet. Kärleken försöker inte kontrollera eller manipulera andra eller nå fulländning genom andras öde. Jesus sa att han var sänd av Gud för att vittna om sanningen. Det är även vårt uppdrag som troende, att befria människor till att uppfylla Guds vilja för deras liv, inte att föra dem in under vår kontroll. Jag har upptäckt att genom att försöka att få människor till att göra det jag vill så stängs dörren för Gud att tala till deras hjärtan. Vi behöver släppa kontrollen över människor i vår närhet för att de ska kunna växa, till Guds ära, inte vår ära. Var inte manipulativ, lär dig istället att släppa kontrollen över människors liv till Gud. En person som har stor kärlek är en person som har förmågan att släppa människor och saker. Var inte en människa som försöker kontrollera, men en som frikostigt ger av den befriande kärlek som enbart kommer från Gud."

Beklagar min bristfälliga översättning, men jag hoppas att poängen kommer fram. Texten är skriven av Joyce Meyer, en kristen författare och predikant. Vill du läsa mer av henne kan jag rekommendera hennes dagliga andakter på Bibelappen YouVersion. Gå in på läsplaner och "Devotions" så hittar du dem.

Egentligen tycker jag att texten talar väldigt mycket för sig själv, men jag skulle ändå vilja reflektera lite kort: Jag som Gudstroende är övertygad om varje unika individs otroliga värde, och jag tror att alla har fått olika gåvor, och att vi behöver varandra och kompletterar varandra med alla de olika bakgrunder och erfarenheter vi har... Hur kan jag då börja predika och värdera olika människor och sammanhang så grymt mycket? Vad ger mig rätten att ta rätten i egna händer och döma utifrån min egna trångsynthet? Vad är det som säger att det är just mina erfarenheter och tankar som är rätt? Någonstans tror jag att det finns en sanning, oavsett vad du eller jag tror, men jag försöker vara ödmjuk, trots att jag är grymt övertygad om att jag har hittat rätt. Att tro att ett visst samfund eller kyrka har hela sanningen känns främmande, men min grundläggande tro är:

Att den här världen har en skapare som älskar och bryr sig om oss med en kärlek som är så sann att den inte kontrollerar, trots att den ser hur vi skadar oss själva och varandra. Den är en sann förälderskärlek som älskade så mycket att den var villig att dö för oss. Vi har möjlighet att ta emot den kärleken om vi vill, men det måste i så fall vara av fri vilja. Låt mig till sist jämföra det med ett vanligt föräldraskap. Hur ska jag som förälder kunna påverka mina barn till att inte göra det jag inte vill att de ska göra? När de kommit upp till en viss ålder finns inte kontrollmöjligheten längre, då finns bara ett medel... kärleken och hoppet om att ha gett dem en god grund att stå på. Barnen måste själva få välja vilken relation de vill ha till sina föräldrar, för att det ska kunna bli en god relation.

Jag vill också ge dig två frågor och en utmaning:
* Försöker du kontrollera andra?
* Känner du dig kontrollerad av någon (eller något)?

Svarade du ja på någon av frågorna? Ta tag i saken, sök hjälp!
Det är inte enkelt, det menar jag inte! Det kan vara väldigt jobbigt och tufft, men jag lovar att den frihet som du/ni kommer att kunna uppleva är värt det!

Dela livet

Efter ytterligare en lång paus från bloggandet så är det åter dags för ett inlägg.

Under flera års tid har jag och min fru varit med i olika "hemgrupper" inom olika kyrkor. Det har ofta varit väldigt givande träffar, där man kunnat prata om livets djupaste funderingar, förutom trevlig gemenskap och gott fika.

Nu när man blivit småbarnsförälder har det inte varit lika enkelt att hinna med, och det har varit svårt även av praktiska skäl.

I höstas startade vi därför upp mans- & kvinnogrupper, där kvinnorna träffades varannan vecka och männen varannan. Det kändes som viktiga och givande tillfällen. Av olika anledningar var det svårt att fortsätta, men nu gör vi en nystart och vi vill berätta lite om vad det är vi startar.

De tidigare grupperna bestod enbart  av medlemmar från Djupvikskyrkan. Tanken med den nya satsningen är att det ska vara en öppen grupp, oavsett vilken kyrka man tillhör eller inte tillhör så är man välkommen! Vi tror att det finns en styrka i det.

Upplägget
Kvällen börjar med fika och gemenskap, redan där finns möjlighet att öppna för de personliga samtalen. Sen går vi över till de djupare funderingarna eller vardagliga problem eller glädjeämnen som finns. Alla ska få möjlighet att säga sitt, samtidigt som man kan vara bara lyssnare också om man inte har något att dela.
Det känns viktigt att kvällarna inte blir för långa, så att jobba för att avsluta vid 21:00 bör vara ett mål. Då ska man även ha hunnit att ge tid för gemensam bön. Varannan vecka träffas männen och varannan vecka träffas kvinnorna. Vi träffas i hemmen och kan även ha gemensamma samlingar ibland på t.ex. Storstrand. Blir vi för många så delar vi grupperna beroende på vart man bor.

Syfte med samlingarna
Att skapa en plats där utrymme ges till att dela livet med varandra. En kristen gemenskap utan krav, men med ett tydligt syfte.

Till sist vill vi också nämna att de här samlingarna inte är en ersättning för en församlingsgemenskap eller en konkurrent till någon av de församlingar som finns. Vi uppmuntrar människor att vara med i en församling, men vi kommer inte att försöka påverka någon i det valet. Vi hoppas att det här kan bli mötesplatser mellan människor från olika sammanhang, där respekt finns för våra olikheter och där vi kan hjälpa varandra i vår kristna tro.

Hör av dig om du är intresserad av att vara med: ensittarev2(a)gmail.com

Med önskan om allt gott!
Jonas & Johanna

Isdraken

Bloggen är inte död, den bara sover stor del av året! Inläggen kommer sällan, men en sak som är positivt med det är att det inte tar så mycket tid att läsa den. :)

Igår var vi hos min mormor & morfar, där spelas just nu filmen "Isdraken" med samma namn in. Från lugn, teknikfri och tyst by till otroligt mycket folk, kameror och allmänt liv. Inomhusmiljöerna kommer att spelas in på min morfars hemställe, där han har vuxit upp. Igår spelades det in på deras nuvarande gård och vi fick bra koll på när inspelningen pågick. Nackdelen var att vi nästan var i husarrest, bara för att vi inte ville vara i vägen. Förutom att de parkerade lastbilar och bilar överallt på gården. Det blev istället att övervaka händelserna från fönstret.

Jag har ingen aning om när filmen kommer på bio, men det känns helt klart intressant att gå och se den. :)

Hoppas att jag ska få mer tid att uppdatera bloggen framöver.

Valet 2010

Igår var det val och en spännande dag. Tvärt emot många andra så
hyrde vi en film istället för att se på valvakan hela kvällen.
Det kändes ändå som att filmen fick en koppling till valet.
Har du inte sett den så kan jag verkligen rekommendera en bra film!
"The Blind Side" med bl.a. Sandra Bullock. Trailer:


Filmen handlar om en kille från slummen och en rik kristen familj
som väljer att ta hand om honom. Vad händer när man bryter mönstret?
Det känns som att den hade någonting att säga om gårdagens val...

Kan det vara så att vi sätter alldeles för stort fokus på de
"stora" pojkarna och flickorna i maktens korridorer. När det
egentliga Sverige byggs i vår vardag? Ja, jag håller med om
att de sätter vissa spelregler och att det påverkar våra liv...
MEN det betyder inte att vi kan avsäga oss vårt ansvar
och skylla allt på politikerna. Det Sverige som vi vill ha
skapar vi inte bara genom att rösta på någon annan som ska
göra jobbet, det skapar vi genom att sluta leva så egoistiskt
och börja se oss omkring, vad finns det för behov närmast oss?

Jag brukar vara ganska kritisk till den organiserade kyrkan
och oss som bekänner oss till en kristen tro. Tänk om vi som
tror på Jesus kärleksbudskap verkligen skulle börja leva ut det?
Ge en skjorta till den som behöver, kanske upplåta vårt
gästrum till en som inte har en säng att sova i?
Hur skulle det förändra hela vårt samhälle? Jag tror inte
att Sveriges framtid avgörs av vem eller vilka som har
den politiska makten, jag tror att vårt samhälle byggs
på en betydligt lägre nivå än så. Är det politikernas
ansvar att ta hand om de som vi har i vår närhet?
Den som har pengar och möjlighet bör dela med sig,
till den som inte har, oavsett vem som sitter i Sveriges regering.
Då skapar vi ett hållbart samhälle, då skapar vi ett
Sverige där främlingsfientlighet inte får något utrymme.

Till sist ett gammalt talesätt, som kanske känns jobbigt just nu,
men det hjälper inte att förbanna mörkret, vi måste tända ett ljus
för att det ska bli en förändring!

Förbjud tro!?

Nu har dom gjort det igen... och man vet inte om man ska skratta eller gråta! Det är så oerhört patetiskt och tragiskt! Man kan tro att vi bor i en diktatur!?

I nya skollagen föreslås att konfessionella inslag helt ska raderas från skolans miljö. I nuläget är det enbart förbjudet under lektionstid. Det nya förslaget skulle innebära att man förbjuder ungdomar och barn att utöva sin egen tro på skoltid. Än en gång har humanismens och ateismens "normalism" visat sitt fula tryne. På vilka grunder tar man såna här beslut? Vad är man rädd för? Var har religionsfriheten och den egna rätten till utövning av sin egen tro tagit vägen i Sverige? Tillåt mig att ifrågasätta... eller, det kanske jag inte får göra förresten? Vad är nästa steg? Förbjud konfessionella inslag i vårt samhälle, enbart de som inte tror på någon Gud får vara med och leka... Ja, det var en skitbra idé!!? Stackars förvirrade beslutsfattare som har blivit så rädda för oliktänkande och åsikter som inte passar in. Ifrågasätt gärna mitt inlägg, jag uppskattar dina åsikter, även om du inte håller med så har jag inte tänkt censurera och begränsa åsiktsfriheten.

2009

Hög tid för en tillbakablick av året som gått... :)
2009 har varit bland det mest händelserika någonsin.
Först förlovning, sen nytt jobb, ny bil, 30-årsfirande,
giftermål, ny lägenhet... sist men inte minst, första
julafton med frun!

Önskar dig ett fint 2010!

2012

Nu var det RIKTIGT länge sen, och mycket har hunnit hända.
Allt från bröllop till flytt och annat trevligt.

Var och såg filmen 2012 med min fru häromdagen, en katastroffilm med bra poänger. Som vanligt hade jag svårt för att låta bli att göra tolkningar utifrån min Gudstro. På ett ställe i filmen ser man hur människor står i fina skepp med stängda dörrar. Utanför är en avgrund och människor faller ner och det är kaos.
För mig blev det en stark bild över hur vi i våra kyrkor stänger in oss i tryggheten, medan människor utanför mår dåligt och faller. Vi hör dem knappt,
vi har så stora och tjocka dörrar och vi har det så trevligt och sjunger så högt.

Tänk om vi istället skulle öppna våra ögon, och våra dörrar och se behoven som finns runt omkring oss? Kanske vår trygga kyrka inte skulle bli lika trygg, och människor som inte såg ut som oss eller tyckte som oss skulle finnas som en naturlig del...

Kalla mig radikal eller omöjlig, men jag vill se en förändring! Jag vill se hur det kristna budskapet börjar levas ut i kärlek till de som behöver. Det här skriver jag LIKA mycket till mig själv som till alla er som sitter i era kyrkor och myser.