2012

Nu var det RIKTIGT länge sen, och mycket har hunnit hända.
Allt från bröllop till flytt och annat trevligt.

Var och såg filmen 2012 med min fru häromdagen, en katastroffilm med bra poänger. Som vanligt hade jag svårt för att låta bli att göra tolkningar utifrån min Gudstro. På ett ställe i filmen ser man hur människor står i fina skepp med stängda dörrar. Utanför är en avgrund och människor faller ner och det är kaos.
För mig blev det en stark bild över hur vi i våra kyrkor stänger in oss i tryggheten, medan människor utanför mår dåligt och faller. Vi hör dem knappt,
vi har så stora och tjocka dörrar och vi har det så trevligt och sjunger så högt.

Tänk om vi istället skulle öppna våra ögon, och våra dörrar och se behoven som finns runt omkring oss? Kanske vår trygga kyrka inte skulle bli lika trygg, och människor som inte såg ut som oss eller tyckte som oss skulle finnas som en naturlig del...

Kalla mig radikal eller omöjlig, men jag vill se en förändring! Jag vill se hur det kristna budskapet börjar levas ut i kärlek till de som behöver. Det här skriver jag LIKA mycket till mig själv som till alla er som sitter i era kyrkor och myser.