Surströmming och kyrkan

Vad är det för likhet mellan surströmming och dagens olika kyrkor? Du kan fundera över det en stund, svaret kommer lite längre ner...

I norra Sverige (i alla fall i pitebygden) är det en tradition att äta surströmming på hösten. I nästan varenda litet bönhus och kyrka doftar/stinker det under en helg. Själv är jag matad med surströmming sen barnsben, så för min del är det inga problem, jag älskar surströmming! Däremot får det inte bli för många gånger, det räcker bra med ett par gånger vid premiären och sen kanske någon fler gång under året.

Likheten mellan dagens kyrkor och surströmming, kan det vara att det bara är gott om man får det sällan och i små doser? Nej... fel svar. :)

Tänk att det är någon som har kommit på maträtten surströmming! Att ens komma på tanken att äta fisk som har legat för länge och surnat? Jag skulle inte vilja påstå att vi människor alltid är så smarta, däremot grymt kreativa. Har du kommit på svaret på min fråga som jag ställde i början? Det är dags att avslöja hur jag ser på saken...

Varför ser jag likheter mellan surströmming och dagens kyrka? Jo, det finns en risk att man som utomstående/oinvigd inte känner sig hemma. Som icke surströmmingsätande människa så är surströmming inte ens lockande, snarare tvärtom. Man gör allt för att hålla sig borta! I kyrkorna idag finns traditioner, språkbruk, klädkoder, oskrivna regler m.m. som gör att många håller sig undan. Jag är helt övertygad om att vårt budskap inte kan surna oavsett hur länge det går, men däremot sättet som vi praktiserar tron på. När man är uppvuxen med kyrkan/surströmming så har man inga problem med det, man känner inte ens stanken kanske, men jag tror att vi behöver möta de som står utanför kyrkan och höra hur de ser på oss. Varför tycker de att kyrkan stinker? För det gör ju folk verkar det som, varför ser vi inte ens 10% av Piteås befolkning i kyrkorna idag? Är det pga. att de inte behöver tron? Glöm det! Jag tror att det delvis kan handla om att den förstelnade kyrkan stått och blivit sur. Jag gillar surströmming och kyrkan, men vi behöver förnyas om vi ska vara aktuella för den värld vi lever i. Men hur? Fortsätt läsa min blogg... har lite idéer som jag gärna delar med mig av. Ser du fler likheter mellan kyrkan och surströmming? Skriv gärna en kommentar! :)

Vems sida står du på?

Äntligen är det klart! Väntan är över, ovissheten kring jobb har övergått till lycka! För ca. en vecka sedan blev det klart att jag börjar som ungdomskonsulent på EFS i Hortlaxkretsen. I början av den här veckan åkte jag för att träffa mina blivande arbetskollegor. Det blev ett trevligt möte och på vägen hem satt jag i bilen och filosoferade kring mina olika engagemang i olika samfund och kyrkor. Då... som på beställning dyker den upp... en stor vit skylt med svart handskriven text hängde på en bro som jag körde under: "Vems sida står du på?"

Jag kunde inte låta bli att le, samtidigt som det gav mig en tankeställare. Vad bör jag engagera mig i? Finns det en förening som jag borde prioritera? Vems sida står jag på? Svaret kändes inte långt borta. En stilla tanke påminde mig om vems sida jag står på... Jag står på Guds sida, jag jobbar för Guds rike och det är Han jag ska stå inför en dag och avlägga räkenskap. Ingen EFS:are, Pingstare, EFK:are eller Missionsförbundare kommer att stå där som domare. Självklart är det bra med församlingar och föreningar som är organiserade för att hjälpa människor till en tro på vår skapare genom Jesus. Men när fokus blir på vår egen förening och inte på de människor vi är till för, då tror jag att vi behöver fundera på vad vi håller på med. Varför finns vår förening? Bara för att den ska finnas? Eller för att det finns ett högre syfte? Vad är befallningen som Jesus gav oss? "Gå ut i hela världen och gör alla folk till EFS:are!"? "Gå ut i hela världen och gör alla folk till Pingstvänner!"? "Gå ut i hela världen och gör alla folk till medlemmar i Svenska Kyrkan!" ?

Eller var det faktiskt så att han sa... "Jag ber att de alla ska vara ett..." och "Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar!" Det betyder att vi har ett uppdrag (oavsett samfund) att i den här mörka tiden vi lever i finnas till hands som ljus och salt. För att driva bort ondskan och för att förhindra det moraliska förfall som jag vet att jag inte är ensam om att känna av i vårt gemensamma samhälle. Vem vill ta ansvar? Vem vågar ställa sig upp och säga ifrån? Vems sida står du på?

Det godaste godiset

Lösgodis är fantastiskt gott! Det bästa är att man kan plocka bara goda godisar. När man står där och väljer så ser man ut de godaste... "åh, den där sorten får jag inte missa!". När man till sist plockat färdigt, bara lite av varje sort, upptäcker man att påsen är så tung att den nästan går sönder i botten. När man kommit hem, eller rättare sagt, redan i bilen på väg hem från affären börjar smaskandet. Sakta men säkert minskar innehållet, och det är då man gör den hemska upptäckten!
"Nej... den där godisen vill jag inte ha"... Man börjar gräva efter den godaste godisen i påsen, och till sist ligger det kvar några sorter som man inte ens vill ha! Men vänta nu... hade jag inte valt ut enbart de goda godisarna i affären? Hur kommer det sig nu att jag inte vill ha vissa av sorterna? Vad är det som händer mellan affären och hemma som jag inte förstår? Har jag blivit mätt? Knappast, eftersom jag garanterat skulle äta mer, bara jag haft de "goda" sorterna kvar. Vad är det som händer då? Jag har inget rakt svar, förutom att vi människor är riktigt korkade ibland.