Mission

Ikväll var temat Mission på gymnasiegruppen, Salt. Vi snackade kring missionsbefallningen och vad det är för uppdrag vi har fått som kristna. Jag tror att vi som vanliga svenskar är ganska oförberedda och inte alls känner oss bekväma i att prata tro med de som vi umgås med. Jag har ofta funderat på varför det är så. Har tron blivit en privatsak? Är kristen tro inte riktigt accepterat i Sverige? Hög status har det inte i alla fall! Känner vi oss underlägsna? Något är helt klart fel!

Här sitter vi på världens bästa och viktigaste budskap, och misslyckas totalt med marknadsföringen! Vi reagerar inte ens när folk hoppar på den kristna tron och dess anhängare, eller när folk blir lurade in i ockultism och annan skum andlighet. Där sitter vi kristna i våra kyrkor och pratar om väckelse och drömmer om fyllda kyrkor, men vad händer? Vad är det vi sitter fast i? Frågorna är många, svaren är få...

Samverkan

I lördags var jag på en träff för olika församlingar kring Piteå. Samlingen var på Kustkyrkan i Jävre och det blev fyra mycket givande timmar. Som du säkert redan vet, om du följer min blogg ofta, så är samarbete över olika kyrkgränser ett ämne som jag brinner för. Jag vill att vi mer och mer kan börja se andra kristna som fullvärdiga kristna och inte några halvfrälsta typer som missförstått Bibeln. Jag har mött äkthet och fina kristna människor i allt från Svenska Kyrkan till Livets Ord. Där mellan har jag fått med EFS, Missionskyrkan, EFK, Pingstkyrkan, Katolska Kyrkan, Metodistkyrkan, Frälsningsarmén m.fl.

Jag har verkligen svårt för att förstå hur man tänker när man bara tänker inom sitt eget samfund. Att mitt sätt att fira gudstjänst är det rättaste, mitt sätt att sjunga sånger, mitt sätt att leva ut min tro, mitt sätt att be, mitt sätt att förstå Bibeln. Blir inte det ett egocentrerat sätt att leva? Nästan sekteristiskt! Hur får man ihop det med Jesu undervisning om att sätta andra högre än sig själv?

Träffen i Jävre var i alla fall en bra start på något nytt som jag tror på, vi kommer att få se folk från olika församlingar sitta och äta tillsammans, ta hand om utslagna, arrangera konferenser och möten... Tillsammans kommer vi att kunna lysa starkt i den här staden. Våra egna små ljus lyser väldigt lite ibland, men när vi närmar oss varandra så tror jag ljuset kommer att bli starkt och vi kommer att upptäcka att de andra som går i en annan kyrka verkar tro på samma Gud.

Gemensamma möten

Under helgen som gick var det gemensamma möten för de kristna kyrkorna i Piteå igen. Den här gången stod PRK (nej, det är ingen terroristorganisation, det står för Pite Kristna Råd) för arrangemanget. Vi var på lördagskvällen på sånggudstjänst, och jag tyckte det var en riktigt trevlig tillställning. Några olika kyrkledare hade valt favoritsånger som vi antingen fick sjunga tillsammans eller så sjöng någon dem för oss. Jag och min flickvän fick oväntat hoppa upp och sjunga en sång, men det var riktigt kul att göra en spontangrej, utan större förberedelse. Till en del av sångerna fick vi höra varför de hade valt sången, och det kändes personligt och bra.

Sen kom söndagen och alla olika kyrkor i stan hade ställt in sina gudstjänster för att fira en gemensam gudstjänst i Piteå Stadskyrka. Det blev en mäktig gudstjänst med nattvard, där folk från alla kyrkor gick tillsammans fram till nattvarden. En bra predikan av Sven-Bertil Grahn, om vikten av att komma närmare varandra som olika kristna. Mitt i det mäktiga kände jag en sorg... Jag upptäckte att många från min egen församling av en eller annan orsak hade valt att inte vara där. Sorgen övergick i någon sorts irritation och fundering på vad orsaken kunde vara. Jag tror att de gemensamma gudstjänsterna kan vara bland de viktigaste gudstjänsterna på året! Men man kanske väljer bort den för att just den gudstjänstformen är något som man känner för, eller för att man inte tycker att andra kyrkor är så viktiga. Jag vet inte om det är så, jag hoppas att det inte är så, men jag ska göra en koll med mina vänner!

En sista kort reflektion...
När jag satt där i kyrkbänken så började jag tänka på alla människor som satt i bänkarna. Från de allra flesta olika kyrkorna i stan, med olika sätt att fira gudstjänst, olika sätt att be på och olika sånger som man är van att sjunga. En tanke slog mig... visst är det viktigt att gå i kyrkan, men jag tror inte att det är förrän vi kommer UTANFÖR kyrkans väggar som våran kristna tro kan visa sig på riktigt. Vad hjälper det mig om jag går i kyrkan på söndag och kanske till och med medverkar, och sen på måndag snackar skit om mina arbetskamrater eller gör nåt annat dumt och inte bryr mig om det som jag tyckte var så viktigt när jag satt i kyrkbänken... det kallas hyckleri och dubbelliv. Låt oss vara ännu ärligare, mer äkta i vår tro, och låt vår kristna tro få större konsekvenser i vår vardag!

Nordeld 2009

Under helgen som gick var det premiär för en ny ekumenisk (kyrkmångkulturell) konferens på Storstrand. Talare under konferensen var Owe Lindeskär, pastor från Pingstkyrkan, Krister Renard, gymnasielärare och fysiker samt Bengt Berggren, Israelkunnig och duktig Bibellärare. Duvan var även där och sålde böcker i pauserna. När det arrangeras en sån här grej för första gången så kan det vara svårt att få folk att komma. Dels så har man inte fått in en vana att det är en konferens i början av januari på Storstrand, sen så är talarna inte så kända här uppe, och dessutom tror jag att man är lite skeptisk till nya saker. När man inte känner till vad det är för möten så tror jag många låter bli att åka.

De som missade årets konferens missade mycket bra undervisning och bra gudstjänster. Ämnen som togs upp var bl.a. behovet av att samarbeta mer mellan olika kristna kyrkor och samfund, behovet av att vara mer beroende av Gud, att varje dag sätta Gud först i ens liv och sist men inte minst Intelligent Design. Mycket intressant, tänk att det finns så mycket som talar för att jorden inte finns till av en slump. Det är mycket som pekar på att det ligger en intelligent designer bakom! Personligen tror jag att det är Bibelns Gud.

Som tur är verkar det som att arrangörerna vill satsa nästa år igen. Jag ser fram emot att få se vilka talare man tänker kalla och hoppas att fler vågar ta sig till Storstrand för Nordeld 2010. Vi behöver fler helger där vi kan träffas över kyrkgränserna och fira gudstjänster tillsammans!

Livskraft Polar 2009

Då var det dags igen, jullovet är över och vardagen börjar. Egentligen började jag jobba redan den 2 januari, då lägret Livskraft Polar startade. Det har varit fem fantastiska dagar, så det har inte riktigt känts som ett tungt jobb. Innan jag åkte kändes det besvärligt och inte alls så inspirerande att åka. Tröttheten var enorm, efter ett sent (men trevligt) nyårsfirande.

Vi har varit ca. 60 personer på lägret, och haft en mycket trevlig stämning. Att få några dagar när man får så mycket undervisning om Gud och får mycket tid till bön, det gör verkligen skillnad i livet. Vi har haft bibelstudier, smågruppssamlingar, mycket lovsång, god mat, lekar, underhållning och bra kvällsmöten. Det är svårt att se allt som Gud har gjort i allas våra liv under de här dagarna, men det jag vet är att Han har gjort mycket. Jag hoppas att upplevelserna och undervisningen ska få stanna kvar inom oss och bära frukt.

Risken finns alltid när man kommer hem från läger eller konferens att livet bara fortsätter rulla på som vanligt, men möjligheten finns alltid att göra förändringar. Jag tror att det här lägret kommer att göra skillnad i många ungdomars liv och att det kommer att få stor betydelse för den här våren. Stort tack till alla ledare som slitit och jobbat med lägret, ni har betytt otroligt mycket för många unga människors liv.