Ok, det har blivit dags för sagostund i min blogg. Du har säkert redan hört eller läst historien om Kejsarens nya kläder, men för er som missat denna story så kommer här en kort sammanfattning.
I ett rike långt borta fanns en kejsare, där fanns också två smarta killar som ville driva med kejsaren. Det hade blivit dags för kejsaren att skaffa sig en ny dräkt, eftersom det skulle bli en parad där han skulle gå med. De två lurendrejarna förklädde sig till skräddare och besökte kejsarens palats. Där erbjöd de honom att sy upp en mycket fin klädnad. Kejsaren accepterade och de fick ett arbetsrum i palatset. De låtsades arbeta med ett tyg som inte kunde ses av någon som inte var ärlig. Det blev dags för kejsaren att prova sin nya klädsel. Skräddarna förklarade för kejsaren att det var en mycket fin dräkt, men att man inte kunde se den om man var oärlig. Kejsaren ville inte erkänna att han inte såg dräkten, så han tog på sig den icke befintliga dräkten och log mycket nöjd. Hovmännen ville heller inte erkänna att de inte såg dräkten, de hade ju hört att det var ett bevis för att man var oärlig om man inte kunde se det här tyget. Dagen kom för stadens parad och kejsaren tog på sig sin nya dräkt och gick med i paraden, folket stod på sidorna av vägen och ingen reagerade. Kejsaren gick stolt helt naken på stadens gator... plötsligt utbrister ett barn:
-Men!! Han har ju inga kläder på sig!
Kejsaren insåg att han hade blivit lurad, eftersom barn inte är oärliga.
När jag var liten fick jag höra flera såna här sagor med en väldigt bra poäng. (nej, jag är inte i närheten av pensionär). Vad har samhället för moraliska sagor att erbjuda dagens barn? Pokemon?
Men åter till Kejsarens nya kläder, jag har flera gånger under den senaste tiden upplevt situationer där många har sett sanningen, men ingen har vågat uttala sig. Att det är fel och att det är uppenbart är helt klart, men ingen verkar ha modet att säga något. Ska det krävas ett barn för att vi ska vara ärliga? Är det konflikträdsla? Människofruktan? Varför har vi så svårt för att vara raka mot varandra? Varför är det lättare att prata OM människor istället för MED dem? Det här är värt att fundera över och jag har inget klart svar, men om du som läser det här har det så får du gärna lämna en kommentar!
tisdag, november 27, 2007
tisdag, november 06, 2007
Overkligt
Kejsarens nya kläder får vänta till nästa inlägg, idag kom nästa dödspåminnelse! Det känns helt overkligt, men en till av eleverna på skolan har som ung människa gått ur tiden. Helt ofattbart! På ett sätt kanske inte, eftersom hon har varit sjuk länge, men att få två dödsbesked två dagar på raken är inte roligt! Ibland är det som att när de tunga dagarna väl kommer så kommer de ordentligt.
Två ungdomar har på kort tid lämnat oss i saknad. Det händer varje dag att någon ung människa dör i Sverige, men det blir mer verkligt när det är någon i ens närhet. Det är nog tur att man inte blir berörd av alla människors död, man skulle inte få göra annat än att sörja. En saknad är påtaglig och verklig, den sitter djupt samtidigt som den stärker gemenskapen bland oss som lever kvar. I de här lägena är det som att folk börjar bry sig mer om varandra. Så ska det vara, men visst borde vi göra det oftare, utan att någon ska behöva dö? Varför måste det hända hemska saker innan vi som människor tänker efter en extra gång? Det här har blivit ett tillfälle för mig att tänka, mer än vanligt. Jag är imponerad av den respekt och omtanke som finns för varandra på skolan, även om några killar lyckades göra mig otroligt irriterad på lunchen genom att tränga sig i matkön. Behöver jag säga att de var så kallade "normalstörda"?
Två ungdomar har på kort tid lämnat oss i saknad. Det händer varje dag att någon ung människa dör i Sverige, men det blir mer verkligt när det är någon i ens närhet. Det är nog tur att man inte blir berörd av alla människors död, man skulle inte få göra annat än att sörja. En saknad är påtaglig och verklig, den sitter djupt samtidigt som den stärker gemenskapen bland oss som lever kvar. I de här lägena är det som att folk börjar bry sig mer om varandra. Så ska det vara, men visst borde vi göra det oftare, utan att någon ska behöva dö? Varför måste det hända hemska saker innan vi som människor tänker efter en extra gång? Det här har blivit ett tillfälle för mig att tänka, mer än vanligt. Jag är imponerad av den respekt och omtanke som finns för varandra på skolan, även om några killar lyckades göra mig otroligt irriterad på lunchen genom att tränga sig i matkön. Behöver jag säga att de var så kallade "normalstörda"?
måndag, november 05, 2007
Glädje och sorg
En djup titel kanske, men nu tänker jag vara lite djup, varning för känsliga tittare.
Jag lovade att rapportera mera från ledarkursen som jag skrev om i mitt förra inlägg, men det känns helt plötsligt inte relevant.
Ibland kan en händelse förändra livssynen radikalt, man går omkring i sin vanliga vardag och helt plötsligt händer något som gör att det inte längre fungerar med det invanda beteendet. Man måste börja tänka djupare, reflektera och stanna ekorrhjulet för en stund. Livet är inte så självklart som man alltid uppfattar det, det är så lätt att glömma hur lätt det kan ta slut.
För några dagar sedan såg jag hur ett rådjur blev påkört av bilen som körde framför mig. Som tur var gick allt bra... inte för rådjuret, men för kvinnan som körde och hennes baby. Just den händelsen kanske inte var så extremt farlig. Rådjur är ofta rätt små och en bil är en aning hårdare, men det blev ändå en liten väckarklocka.
Klockan ringde dessto hårdare idag när jag fick veta att en av eleverna som går på min skola, där jag jobbar, dog i helgen. Det vanliga lättsamma pratet var inte längre en självklarhet, döden gjorde sig smärtsamt påmind och det får mig att tänka på vad som egentligen är viktigt i livet. Mina prioriteringar håller inte måttet när jag börjar tänka efter, livet är för viktigt för att kastas bort. Då menar jag inte att man ska satsa på sig själv medan man kan och lever, men snarare hur viktigt det är att bry sig om de människor som jag har runt omkring mig.
Min största förebild i livet är Jesus, han levde för andra, han tjänade de människor som fanns runt omkring honom och han stod upp för sanningen, även när det blev obekvämt... väldigt obekvämt! Vi som människor, eller i alla fall jag, har så lätt för att backa och inte lägga oss i, det är inte normalt i Sverige att faktiskt på RIKTIGT bry sig om dem som man träffar dagligen. Ett ytligt liv som jag inte ger mycket för, det suger fett om jag får vara hundra procent ärlig, vilket jag tänker vara ändå.
"Jaha... och vad ska DU göra åt det då?" kanske din kommentar är. Vem är jag som tror att jag är nåt? Det enda jag vet är att jag faktiskt bara har ansvar för mina egna handlingar, om det är någon som ska förändras så är det jag. Sen hoppas jag att det kan göra skillnad i någon fler människas liv. Om jag lever bara för mig själv och inte för andra, vad är det för ett liv? Och på vilket sätt kommer människor att komma ihåg mig?
Men även en sorgens dag kan ha ljusglimtar, tänk vad en enkel fika med en vän kan lysa upp ens tillvaro, jag kanske är lättroad, men vad är egentligen kvalitet i livet? Sorg och glädje går faktiskt att kombinera, det är inte varandras motsatser. (om det nu var någon som trodde det)
Nu är jag trött... mitt nästa inlägg kommer att handla om kejsarens nya kläder.
Jag lovade att rapportera mera från ledarkursen som jag skrev om i mitt förra inlägg, men det känns helt plötsligt inte relevant.
Ibland kan en händelse förändra livssynen radikalt, man går omkring i sin vanliga vardag och helt plötsligt händer något som gör att det inte längre fungerar med det invanda beteendet. Man måste börja tänka djupare, reflektera och stanna ekorrhjulet för en stund. Livet är inte så självklart som man alltid uppfattar det, det är så lätt att glömma hur lätt det kan ta slut.
För några dagar sedan såg jag hur ett rådjur blev påkört av bilen som körde framför mig. Som tur var gick allt bra... inte för rådjuret, men för kvinnan som körde och hennes baby. Just den händelsen kanske inte var så extremt farlig. Rådjur är ofta rätt små och en bil är en aning hårdare, men det blev ändå en liten väckarklocka.
Klockan ringde dessto hårdare idag när jag fick veta att en av eleverna som går på min skola, där jag jobbar, dog i helgen. Det vanliga lättsamma pratet var inte längre en självklarhet, döden gjorde sig smärtsamt påmind och det får mig att tänka på vad som egentligen är viktigt i livet. Mina prioriteringar håller inte måttet när jag börjar tänka efter, livet är för viktigt för att kastas bort. Då menar jag inte att man ska satsa på sig själv medan man kan och lever, men snarare hur viktigt det är att bry sig om de människor som jag har runt omkring mig.
Min största förebild i livet är Jesus, han levde för andra, han tjänade de människor som fanns runt omkring honom och han stod upp för sanningen, även när det blev obekvämt... väldigt obekvämt! Vi som människor, eller i alla fall jag, har så lätt för att backa och inte lägga oss i, det är inte normalt i Sverige att faktiskt på RIKTIGT bry sig om dem som man träffar dagligen. Ett ytligt liv som jag inte ger mycket för, det suger fett om jag får vara hundra procent ärlig, vilket jag tänker vara ändå.
"Jaha... och vad ska DU göra åt det då?" kanske din kommentar är. Vem är jag som tror att jag är nåt? Det enda jag vet är att jag faktiskt bara har ansvar för mina egna handlingar, om det är någon som ska förändras så är det jag. Sen hoppas jag att det kan göra skillnad i någon fler människas liv. Om jag lever bara för mig själv och inte för andra, vad är det för ett liv? Och på vilket sätt kommer människor att komma ihåg mig?
Men även en sorgens dag kan ha ljusglimtar, tänk vad en enkel fika med en vän kan lysa upp ens tillvaro, jag kanske är lättroad, men vad är egentligen kvalitet i livet? Sorg och glädje går faktiskt att kombinera, det är inte varandras motsatser. (om det nu var någon som trodde det)
Nu är jag trött... mitt nästa inlägg kommer att handla om kejsarens nya kläder.
fredag, oktober 19, 2007
Lyxliv i skogen
Sitter i en mjuk säng någonstans mitt i en skog utanför en vacker Herrgård! Nej, det är ingen saga, det är helt sant! Anmälde mig till en ledarutbildning via studieförbundet Bilda... det har varit en otroligt trevlig start! Kanske den godaste fiskmiddag jag någonsin käkat, med efterrätt... äkta vaniljglass på havtornsspegel. (spegeln funkade inte att spegla sig i, men det var gott!)
En längre rapport om helgen kommer senare, batteriet blinkar på datorn och jag orkar inte sätta i strömsladden. Helt sjukt, men de har trådlöst nätverk på det här stället! :D
En längre rapport om helgen kommer senare, batteriet blinkar på datorn och jag orkar inte sätta i strömsladden. Helt sjukt, men de har trådlöst nätverk på det här stället! :D
tisdag, oktober 16, 2007
Varmt potatismos
Kan inte någon komma på en uppfinning som förhindrar att man bränner sig på hett pulvermos? Igår till lunch hände det... igen!! Smärtan var total, och att försöka spotta mitt framför alla mina elever var INTE ett alternativ. Kompakt och varmt, inte ens kall mjölk hjälpte och mitt liv passerade i revy. Ehm... ok, det kanske var en överdrift, men som du förstår så lämnade upplevelsen sina intryck. Är det någon som har ett hett tips på hur man undviker detta, förutom att man inte ska kasta i sig maten när man äter så är det mycket välkommet! :)
I övrigt har jag börjat bygga en hel del på min Facebook, den stora konsten är att välja bort alla onödiga Apps och satsa energi på såna som man gillar och såna som faktiskt har någon sorts vettig funktion. Ikväll testade jag att lägga ut några produkter till försäljning, över 40 besökare i min lilla butik på bara några timmar, men inte en kotte har handlat. Ingen människa heller för den delen, men ta gärna en titt på mina grejer som jag säljer, om du har en Facebook användare! Det är tre olika varianter av armbandsklockor, med små kristna budskap på, perfekta presenter.
I övrigt har jag börjat bygga en hel del på min Facebook, den stora konsten är att välja bort alla onödiga Apps och satsa energi på såna som man gillar och såna som faktiskt har någon sorts vettig funktion. Ikväll testade jag att lägga ut några produkter till försäljning, över 40 besökare i min lilla butik på bara några timmar, men inte en kotte har handlat. Ingen människa heller för den delen, men ta gärna en titt på mina grejer som jag säljer, om du har en Facebook användare! Det är tre olika varianter av armbandsklockor, med små kristna budskap på, perfekta presenter.
fredag, oktober 12, 2007
Hotellnätter
Har saknat hotellvärlden, ja, faktiskt! Det är något speciellt med att
vara ute så här på vägarna. Jag bara älskar det! Att få ensam tid,
möta nya människor, leva helt i nuet och inte kunna göra nåt annat.
Ok, det låter som att jag är på världens toppresa, när jag egentligen
bara är i Skellefteå. :)
Men...
Det behöver inte alltid vara så stora saker för att man ska bryta
vardagens invanda mönster. Att ta sig iväg hemifrån och uppleva
nåt nytt, även om det bara är en timmes bilväg från hemma.
Att ta vara på nuet, se allt som händer som ett äventyr...
Ja, jag vet att jag kanske är lite barnslig, men för mig kvittar det!
Jag trivs med livet som det är och jag är tacksam för det
liv som jag har fått.
En snabb titt på den snygga platta TV'n i hotellrummet fick
mig att inse att utsidan av TV'n var betydligt intressantare
än innehållet. Börjar bli riktigt trött, dags för en god natts sömn.
vara ute så här på vägarna. Jag bara älskar det! Att få ensam tid,
möta nya människor, leva helt i nuet och inte kunna göra nåt annat.
Ok, det låter som att jag är på världens toppresa, när jag egentligen
bara är i Skellefteå. :)
Men...
Det behöver inte alltid vara så stora saker för att man ska bryta
vardagens invanda mönster. Att ta sig iväg hemifrån och uppleva
nåt nytt, även om det bara är en timmes bilväg från hemma.
Att ta vara på nuet, se allt som händer som ett äventyr...
Ja, jag vet att jag kanske är lite barnslig, men för mig kvittar det!
Jag trivs med livet som det är och jag är tacksam för det
liv som jag har fått.
En snabb titt på den snygga platta TV'n i hotellrummet fick
mig att inse att utsidan av TV'n var betydligt intressantare
än innehållet. Börjar bli riktigt trött, dags för en god natts sömn.
onsdag, oktober 10, 2007
Vanans makt
Äntligen tillbaka! Jag har inte prioriterat min blogg på länge,
men däremot har jag hakat på trenden med Facebook.
En mycket trevlig sida om du frågar mig!
Idag tänkte jag skriva lite om vanans makt...
För ett par veckor sedan bytte jag hylla för min tandkräm, jag hade
ingen aning om att det skulle ställa till med så mycket problem!
Under en hel veckas tid sträckte jag automatiskt handen upp till
hyllan där tandkrämen brukat stå, utan resultat, eller med resultatet
att jag rev ner något annat trevligt i handfatet. Det fick mig att tänka
på hur automatiserad man är som människa. I alla fall jag!
De vanor man skaffat sig är otroligt svåra att programmera om.
Tänk att en så enkel sak som att sätta lite tandkräm på sin tandborste
kan bli så krångligt när man har gjort förändringar.
Att påstå att man inte har några vanor alls som människa är inte
realistiskt, men vilka vanor har man? Har du funderat över dina egna vanor?
Det kan vara ganska kul att tänka till en stund på det,
även om man inte tänker göra några förändringar så
är det nog bra att vara medveten. :)
Jag har inte lyckats få bloggskrivandet till en vana än,
men jag hoppas att det kommer att bli det.
Och nu finns även min blogg att läsa direkt på Facebook,
leta gärna reda på mig där om du inte redan gjort det.
Peace
Jonas
men däremot har jag hakat på trenden med Facebook.
En mycket trevlig sida om du frågar mig!
Idag tänkte jag skriva lite om vanans makt...
För ett par veckor sedan bytte jag hylla för min tandkräm, jag hade
ingen aning om att det skulle ställa till med så mycket problem!
Under en hel veckas tid sträckte jag automatiskt handen upp till
hyllan där tandkrämen brukat stå, utan resultat, eller med resultatet
att jag rev ner något annat trevligt i handfatet. Det fick mig att tänka
på hur automatiserad man är som människa. I alla fall jag!
De vanor man skaffat sig är otroligt svåra att programmera om.
Tänk att en så enkel sak som att sätta lite tandkräm på sin tandborste
kan bli så krångligt när man har gjort förändringar.
Att påstå att man inte har några vanor alls som människa är inte
realistiskt, men vilka vanor har man? Har du funderat över dina egna vanor?
Det kan vara ganska kul att tänka till en stund på det,
även om man inte tänker göra några förändringar så
är det nog bra att vara medveten. :)
Jag har inte lyckats få bloggskrivandet till en vana än,
men jag hoppas att det kommer att bli det.
Och nu finns även min blogg att läsa direkt på Facebook,
leta gärna reda på mig där om du inte redan gjort det.
Peace
Jonas
måndag, juni 25, 2007
Passion
but there’s the exception, the real gospel is repent,
which means, let go of all that crap that’s killing you.
Life is supposed to be a pleasurable experience.”
It’s doing your passion! It’s not useless worthless rituals.
It’s doing your passion, fulfilling your passion.
That’s how we are thankful, that’s how we appreciate
that we are alive.”
Dessa ord kommer från Lauryn Hill under hennes unplugged konsert på MTV.
Hennes passion är musiken men den hotades av en cynisk skivindustri.
Ibland känns kyrkan som ett upprepande av ritualer, passionen saknas.
Men när jag får göra det som är min passion till Guds ära ser jag hur det
bär frukt, i mitt eget liv och i de personer som jag kommer i kontakt med.
Frågan är vad som är din passion och vad du ska göra med den passionen?
Det mesta av orden kommer från ett utskick från bönerörelsen 24-7.
Jag instämmer i varje ord och hoppas att de ska beröra alla som läser det.
Kommentera gärna och säg vad du tycker!
söndag, maj 20, 2007
Fullt ös!
Javisst, jag tog mig hem från USA till sist. Höll på att missa planet från New York för att jag inte tänkte på att New York låg en timme före Nashville i tiden. Som tur var ropade de upp mitt namn i högtalarna, annars hade jag aldrig kommit med planet.
När jag kom hem fortsatte det aktiva livet, hela lördagen var det årsmöte i Sthlm. Kvällen avslutades med releasekonsert för Unite på Fillan i Sthlm. Dagen därpå blev det gtj. på Centrumkyrkan, Putte Nelson spelade bl.a. Sen åkte vi och spelade frisbeegolf, köpte mig två discar, så nu blir det förhoppningsvis lite spel här hemma också.
Hann inte mer än hem så åkte jag på en konferens i Övik. Där träffade jag bl.a. en av artisterna som jag intervjuade i Nashville, det var kul!
Hann bara hem därifrån och jobba några dagar så bokade vi en klassresa med en av mina klasser på skolan och åkte till Stockholm. En kul resa med många galna upptåg!
Mellan mina resor har jag även hunnit skaffa en MySpace sida! Jag insåg att alla i staterna har en och att det är ett bra sätt att hålla kvar kontakten med folk man lärde känna. Ta gärna en titt: www.myspace.com/crossnetflow
Där finns bilder från Nashvilleresan och man kan även lyssna på en av intervjuerna som jag gjorde, fler är på gång. Så fort jag får tid över sitter jag och redigerar intervjuer, bara 9 intervjuer kvar att redigera nu. *pust*
Har även hunnit med ett 50-års partaj, Förfest till Himlen, arrangera en gospelkonsert med Gospellinjen från Mellansels folkhögskola (grymt bra kör för övrigt) och åka på semester till Älvsbyn.
Till helgen är det Piteås stora pingstkonferens på Storstrand, alla kyrkorna i stan har en gemensam möteshelg, det känns spännande. Jag ska sjunga på söndagkvällen, men kommer även att vara där tidigare under helgen på olika arrangemang.
Ser fram emot helgen efter det, tror att den är ledig faktiskt! ;)
När jag kom hem fortsatte det aktiva livet, hela lördagen var det årsmöte i Sthlm. Kvällen avslutades med releasekonsert för Unite på Fillan i Sthlm. Dagen därpå blev det gtj. på Centrumkyrkan, Putte Nelson spelade bl.a. Sen åkte vi och spelade frisbeegolf, köpte mig två discar, så nu blir det förhoppningsvis lite spel här hemma också.
Hann inte mer än hem så åkte jag på en konferens i Övik. Där träffade jag bl.a. en av artisterna som jag intervjuade i Nashville, det var kul!
Hann bara hem därifrån och jobba några dagar så bokade vi en klassresa med en av mina klasser på skolan och åkte till Stockholm. En kul resa med många galna upptåg!
Mellan mina resor har jag även hunnit skaffa en MySpace sida! Jag insåg att alla i staterna har en och att det är ett bra sätt att hålla kvar kontakten med folk man lärde känna. Ta gärna en titt: www.myspace.com/crossnetflow
Där finns bilder från Nashvilleresan och man kan även lyssna på en av intervjuerna som jag gjorde, fler är på gång. Så fort jag får tid över sitter jag och redigerar intervjuer, bara 9 intervjuer kvar att redigera nu. *pust*
Har även hunnit med ett 50-års partaj, Förfest till Himlen, arrangera en gospelkonsert med Gospellinjen från Mellansels folkhögskola (grymt bra kör för övrigt) och åka på semester till Älvsbyn.
Till helgen är det Piteås stora pingstkonferens på Storstrand, alla kyrkorna i stan har en gemensam möteshelg, det känns spännande. Jag ska sjunga på söndagkvällen, men kommer även att vara där tidigare under helgen på olika arrangemang.
Ser fram emot helgen efter det, tror att den är ledig faktiskt! ;)
fredag, april 27, 2007
Final i Nashville
Onsdag 25 april
Tog mig en ordentlig sovmorgon... trodde jag, men Paul Baloches (har skrivit bl.a. Above All och Open The Eyes of My Heart Lord) manager ringde kl. 07:00 och väckte mig, han undrade om jag hade tid för en intervju vid 9:30 på Hilton Hotel. *suck* Jaja, det var den sovmorgonen! Steg upp och fick i mig lite flingor och mjölk. Tog mig iväg mot downtown, börjar bli ganska bra på att hitta parkeringshus nu, det gäller att välja ett p-hus med många våningar, då är det större chans att det finns lediga platser. På Hilton blev jag bjuden på thé och stora, söta bullar med hallonsylt. Intervjun gick bra, Paul var grymt trevlig och ödmjuk. Han kommer förresten snart till Sverige:
http://www.lovsang.se/viewNavMenu.do?menuID=9
Efter intervjun gick jag på ett seminarium med Max Lucado, han pratade om 5 sätt att övervinna problem, "Facing Your Giants". Riktigt bra! De fem grejerna var:
Past (remember the things that God has done in the past)
Prayer (go down on your knees and pray)
Priorities (focus on the right things)
Passion (have a heart for what you are doing)
Perseverance (never give up)
Sen var det dags för en Big Hits Lunch, den här gången var det Integrity Music, en lovsångslabel som höll i trådarna. Kycklingsallad var uppdukad och bland artisterna på scenen fanns: Michael W. Smith, Paul Baloche, Casting Crowns, Leeland, Rebecca St. James m.fl.
14:00 hade jag min sista intervju, The Imperials var betydligt roligare än jag hade förväntat mig. Speciellt en av grabbarna, han var helt galen! Det kändes lite tråkigt när allt var över, folk packade ihop sina grejer och åkte därifrån. Jag körde hem och bytte om, sen drog jag direkt till den stora finalen... GMA Dove Awards 2007! Värmerekord, jag höll på att rinna bort i min finskjorta och de vita jeansen!! Hittade till backstageområdet och träffade två journalister som var mycket trevliga. De gjorde mig uppmärksam på att pressen inte kunde se själva showen, eftersom vi skulle vara bakom scenen och intervjua vinnarna. Jag var mycket sugen på att se själva showen från publikplats, så de lovade att ta kort och skicka intervjuer till mig så att jag kunde gå på showen! Helt suveränt! Nu är det bevisat... ibland kan man både äta kakan och ha kvar den. :) På vägen ut från backstage gick jag helt fel och hamnade i ett rum som var fullt av artister, hälsade glatt på några stycken innan jag insåg att jag hade hamnat helt fel. Jag befann mig i artistlogen!! :-o En av killarna i Grits hade den fetaste guldkedja jag någonsin sett!! Hittade snabbt ut därifrån och gick till publikplats, hade en plats riktigt långt fram.
Först var det en pre-show, med lite mindre priser till olika artister, sen startade tv-inspelningen och den stora showen. Kirk Fraklin körde första numret och där sattes ribban för resten av kvällen, mellan utdelningarna (som också hanterades av olika artister) så var det uppträdanden av diverse bra artister. Bland artisterna fanns Steven Curtis Chapman, MercyMe, T-Bone, Casting Crowns, Chris Tomlin.... m.fl. Helt underbart! Kvällens värdar var Brian Littrell (Backstreet Boys), Natalie Grant och Donnie McClurkin. Brian var kvällens clown och Donnie tappade bort sig några gånger och sa fel saker så att de fick ta om tagningarna. Inte helt tråkigt, bloopers live! Heheh...
När vi kom ut från galan så spöregnade det! Väntade i 10 minuter, till dess det regnade lite mindre och sen var det bara att springa! Jag var otroligt trött, så jag hoppade över efterfesten som var på Rocketown Club, downtown. Strömavbrott över delar i Nashville gjorde att det var kolsvart och mycket svårt att köra, det kändes inte alls säkert. När jag kom hem så small det till så att hela huset skakade, en åsksmäll. Jag kopplade upp för att kolla så att det inte var någon tornado på gång. Det visade sig att det var stora thunderstorms på gång med en liten risk för tornados. Var så trött att jag gick och la mig ändå och somnade direkt.
Torsdag 26 April
Äntligen en sovmorgon utan störningar!! Jag gick upp, fick en milkshake med diverse nyttigheter i till frukost och sen ringde jag Bob. Han kom och hämtade mig, sen drog vi till ett köpcenter för att shoppa lite. Hittade en kul kristen bokhandel där jag handlade en hel del, Bob skrattade åt min entusiasm och tyckte inte alls att jag skulle köpa allt "Jesus Junk" som jag hittade. :D Provade ett snyggt läderarmband med ett kors, sen behöll jag det på och LÄMNADE butiken med armbandet på, utan att betala. Kom inte på det förrän vi var på filmfestivalen några timmar senare! Bob lovade att åka förbi butiken och betala senare. Lunchen käkade vi på världens absolut bästa kinarestaurang. Allt du kan äta för 5 dollar, och det var den godaste mat jag ätit på mycket länge, utan tvekan den godaste mat jag ätit på restaurang någonsin. Två timmar senare rullade vi ut och tog oss till Nashville Film Festival, som Bob jobbar med i år. Det var en trevlig tillställning med två bra filmer, resten skräp! Tre kompisar till Bob kom och joinade oss och vi hade en väldigt trevlig kväll. Fick skjuts hem, packade och tog mig i säng.
Fredag 27 april
Bob kom och hämtade mig och tog mig till flygplatsen, tråkigt att behöva åka hem redan, hade gärna stannat några veckor till. Träffade de andra svenskarna på flygplatsen och vi åkte mot New York tillsammans. Väl i New York så skildes våra vägar, jag åkte med SAS, vilket de inte gjorde! När jag skulle checka in så reagerade passkontrollanten och försvann. Där stod jag i minst 5 minuter och undrade var han försvann. När han kom tillbaka så visade det sig att han hade kollat upp mig noga, eftersom jag hade samma namn som en kille som var förbjuden att vara i landet... svartlistad helt enkelt! Heheheh... :D Jaja, nu är det strax dags att hoppa på planet, Sverige... here I come!
Tog mig en ordentlig sovmorgon... trodde jag, men Paul Baloches (har skrivit bl.a. Above All och Open The Eyes of My Heart Lord) manager ringde kl. 07:00 och väckte mig, han undrade om jag hade tid för en intervju vid 9:30 på Hilton Hotel. *suck* Jaja, det var den sovmorgonen! Steg upp och fick i mig lite flingor och mjölk. Tog mig iväg mot downtown, börjar bli ganska bra på att hitta parkeringshus nu, det gäller att välja ett p-hus med många våningar, då är det större chans att det finns lediga platser. På Hilton blev jag bjuden på thé och stora, söta bullar med hallonsylt. Intervjun gick bra, Paul var grymt trevlig och ödmjuk. Han kommer förresten snart till Sverige:
http://www.lovsang.se/viewNavMenu.do?menuID=9
Efter intervjun gick jag på ett seminarium med Max Lucado, han pratade om 5 sätt att övervinna problem, "Facing Your Giants". Riktigt bra! De fem grejerna var:
Past (remember the things that God has done in the past)
Prayer (go down on your knees and pray)
Priorities (focus on the right things)
Passion (have a heart for what you are doing)
Perseverance (never give up)
Sen var det dags för en Big Hits Lunch, den här gången var det Integrity Music, en lovsångslabel som höll i trådarna. Kycklingsallad var uppdukad och bland artisterna på scenen fanns: Michael W. Smith, Paul Baloche, Casting Crowns, Leeland, Rebecca St. James m.fl.
14:00 hade jag min sista intervju, The Imperials var betydligt roligare än jag hade förväntat mig. Speciellt en av grabbarna, han var helt galen! Det kändes lite tråkigt när allt var över, folk packade ihop sina grejer och åkte därifrån. Jag körde hem och bytte om, sen drog jag direkt till den stora finalen... GMA Dove Awards 2007! Värmerekord, jag höll på att rinna bort i min finskjorta och de vita jeansen!! Hittade till backstageområdet och träffade två journalister som var mycket trevliga. De gjorde mig uppmärksam på att pressen inte kunde se själva showen, eftersom vi skulle vara bakom scenen och intervjua vinnarna. Jag var mycket sugen på att se själva showen från publikplats, så de lovade att ta kort och skicka intervjuer till mig så att jag kunde gå på showen! Helt suveränt! Nu är det bevisat... ibland kan man både äta kakan och ha kvar den. :) På vägen ut från backstage gick jag helt fel och hamnade i ett rum som var fullt av artister, hälsade glatt på några stycken innan jag insåg att jag hade hamnat helt fel. Jag befann mig i artistlogen!! :-o En av killarna i Grits hade den fetaste guldkedja jag någonsin sett!! Hittade snabbt ut därifrån och gick till publikplats, hade en plats riktigt långt fram.
Först var det en pre-show, med lite mindre priser till olika artister, sen startade tv-inspelningen och den stora showen. Kirk Fraklin körde första numret och där sattes ribban för resten av kvällen, mellan utdelningarna (som också hanterades av olika artister) så var det uppträdanden av diverse bra artister. Bland artisterna fanns Steven Curtis Chapman, MercyMe, T-Bone, Casting Crowns, Chris Tomlin.... m.fl. Helt underbart! Kvällens värdar var Brian Littrell (Backstreet Boys), Natalie Grant och Donnie McClurkin. Brian var kvällens clown och Donnie tappade bort sig några gånger och sa fel saker så att de fick ta om tagningarna. Inte helt tråkigt, bloopers live! Heheh...
När vi kom ut från galan så spöregnade det! Väntade i 10 minuter, till dess det regnade lite mindre och sen var det bara att springa! Jag var otroligt trött, så jag hoppade över efterfesten som var på Rocketown Club, downtown. Strömavbrott över delar i Nashville gjorde att det var kolsvart och mycket svårt att köra, det kändes inte alls säkert. När jag kom hem så small det till så att hela huset skakade, en åsksmäll. Jag kopplade upp för att kolla så att det inte var någon tornado på gång. Det visade sig att det var stora thunderstorms på gång med en liten risk för tornados. Var så trött att jag gick och la mig ändå och somnade direkt.
Torsdag 26 April
Äntligen en sovmorgon utan störningar!! Jag gick upp, fick en milkshake med diverse nyttigheter i till frukost och sen ringde jag Bob. Han kom och hämtade mig, sen drog vi till ett köpcenter för att shoppa lite. Hittade en kul kristen bokhandel där jag handlade en hel del, Bob skrattade åt min entusiasm och tyckte inte alls att jag skulle köpa allt "Jesus Junk" som jag hittade. :D Provade ett snyggt läderarmband med ett kors, sen behöll jag det på och LÄMNADE butiken med armbandet på, utan att betala. Kom inte på det förrän vi var på filmfestivalen några timmar senare! Bob lovade att åka förbi butiken och betala senare. Lunchen käkade vi på världens absolut bästa kinarestaurang. Allt du kan äta för 5 dollar, och det var den godaste mat jag ätit på mycket länge, utan tvekan den godaste mat jag ätit på restaurang någonsin. Två timmar senare rullade vi ut och tog oss till Nashville Film Festival, som Bob jobbar med i år. Det var en trevlig tillställning med två bra filmer, resten skräp! Tre kompisar till Bob kom och joinade oss och vi hade en väldigt trevlig kväll. Fick skjuts hem, packade och tog mig i säng.
Fredag 27 april
Bob kom och hämtade mig och tog mig till flygplatsen, tråkigt att behöva åka hem redan, hade gärna stannat några veckor till. Träffade de andra svenskarna på flygplatsen och vi åkte mot New York tillsammans. Väl i New York så skildes våra vägar, jag åkte med SAS, vilket de inte gjorde! När jag skulle checka in så reagerade passkontrollanten och försvann. Där stod jag i minst 5 minuter och undrade var han försvann. När han kom tillbaka så visade det sig att han hade kollat upp mig noga, eftersom jag hade samma namn som en kille som var förbjuden att vara i landet... svartlistad helt enkelt! Heheheh... :D Jaja, nu är det strax dags att hoppa på planet, Sverige... here I come!
onsdag, april 25, 2007
Höjdare
Måndag 23 April
Hade bokat en intervju med presidentkopian, John, idag kl. 08:00 på hans rum, men eftersom jag inte hade räknat med att inte hitta någon parkering på 15 minuter och sen behöva gå 10 minuter till så blev det inget. Var på en frukost med underhållning, det var trevligt! Frukost? Nja... wienerbröd och varmt vatten, plus en frukt. Lunchen blev pizza samtidigt som vi fick underhållning från en massa bra artister. Ägnade hela eftermiddagen till intervjuer, det gick riktigt bra! Några var på 24:e våningen i en stor svit där, träffade bl.a. Rebecca St. James, Joanne Cash, Pettidee, Red Cloud, Carried Away, Jael och Debbie (en artist, tvpresentatör och modell från Thailand). Avslutade dagen i Pettidees svit (hissen bråkade på vägen dit och jag åkte upp och ner mellan 1:a och 23:e våningen TRE gånger innan jag kom fram, hann träffa en massa personer... hissen går för övrigt så snabbt så att man inte har något behov av nöjespark med fritt fall). Pettie och hans crew bjöd på mat och vi såg på "American Gladiators" från 80-talet, det var en riktigt trevlig stund! Kvällen bestod av en underbar konsert med diverse artister, bl.a. Point of Grace och Barlowgirl. Hoppade över sista konserten med Kevin Max från DC Talk, blev för trött.
Tisdag 24 april
Hoppade över morgonens konsert och tog en sovmorgon, sen fick jag gröt med äpplen i, riktigt god frukost. Föredrar frukostarna här hos Bobs föräldrar jämfört med hotellfrukostarna. Drog iväg till hotellet, Pillar dök aldrig upp på intervjun. En god lunch med diverse artister som spelade, snart har jag nog sett 70% av alla som jag skulle vilja se. Det är en skum känsla att gå omkring i hotellet och mingla med alla människor, det är kändisar överallt och några av dom har jag blivit riktigt tjenis med. En annan sak som jag blir imponerad av är att alla verkar komma ihåg vad man heter, och de hälsar glatt i korridorerna... "Hey Jonas!" Grymt impad! Jag lyckas inte ens hålla koll på artisterna, blandar ihop dem lite. Gjorde misstaget att gå fram och säga "Hey Freddie!" till en kille som inte ALLS var Freddie... heheh... men han tog det inte så hårt. :)
Efter lunch lärde jag känna lite folk från God TV, de var riktigt trevliga.
Hela eftermiddagen ägnade jag åt intervjuer igen, träffade bl.a. Jump5, Grits och Moya Brennan (Enyas syster). Det var speciellt kul att träffa Moya, eftersom det var hon som först inspirerade mig till att börja jobba med kristen musik. Efter jag hade hört en låt från henne så var visionen ett faktum... där började tankarna kring Flow. :D Gick ner på stan en sväng för att hitta någon sorts middag, hamnade inne på en countryklubb och lyssnade lite på bandet, det var helt ok! Resten av kvällen bestod av konserter, det är så otroligt mycket intryck och höjdare hela tiden så att man nästan blir avtrubbad... men det känns ändå kul att få vara med om det här, nästan lite overkligt. Tack Gud för de möten som jag fått under de senaste dagarna.
Hade bokat en intervju med presidentkopian, John, idag kl. 08:00 på hans rum, men eftersom jag inte hade räknat med att inte hitta någon parkering på 15 minuter och sen behöva gå 10 minuter till så blev det inget. Var på en frukost med underhållning, det var trevligt! Frukost? Nja... wienerbröd och varmt vatten, plus en frukt. Lunchen blev pizza samtidigt som vi fick underhållning från en massa bra artister. Ägnade hela eftermiddagen till intervjuer, det gick riktigt bra! Några var på 24:e våningen i en stor svit där, träffade bl.a. Rebecca St. James, Joanne Cash, Pettidee, Red Cloud, Carried Away, Jael och Debbie (en artist, tvpresentatör och modell från Thailand). Avslutade dagen i Pettidees svit (hissen bråkade på vägen dit och jag åkte upp och ner mellan 1:a och 23:e våningen TRE gånger innan jag kom fram, hann träffa en massa personer... hissen går för övrigt så snabbt så att man inte har något behov av nöjespark med fritt fall). Pettie och hans crew bjöd på mat och vi såg på "American Gladiators" från 80-talet, det var en riktigt trevlig stund! Kvällen bestod av en underbar konsert med diverse artister, bl.a. Point of Grace och Barlowgirl. Hoppade över sista konserten med Kevin Max från DC Talk, blev för trött.
Tisdag 24 april
Hoppade över morgonens konsert och tog en sovmorgon, sen fick jag gröt med äpplen i, riktigt god frukost. Föredrar frukostarna här hos Bobs föräldrar jämfört med hotellfrukostarna. Drog iväg till hotellet, Pillar dök aldrig upp på intervjun. En god lunch med diverse artister som spelade, snart har jag nog sett 70% av alla som jag skulle vilja se. Det är en skum känsla att gå omkring i hotellet och mingla med alla människor, det är kändisar överallt och några av dom har jag blivit riktigt tjenis med. En annan sak som jag blir imponerad av är att alla verkar komma ihåg vad man heter, och de hälsar glatt i korridorerna... "Hey Jonas!" Grymt impad! Jag lyckas inte ens hålla koll på artisterna, blandar ihop dem lite. Gjorde misstaget att gå fram och säga "Hey Freddie!" till en kille som inte ALLS var Freddie... heheh... men han tog det inte så hårt. :)
Efter lunch lärde jag känna lite folk från God TV, de var riktigt trevliga.
Hela eftermiddagen ägnade jag åt intervjuer igen, träffade bl.a. Jump5, Grits och Moya Brennan (Enyas syster). Det var speciellt kul att träffa Moya, eftersom det var hon som först inspirerade mig till att börja jobba med kristen musik. Efter jag hade hört en låt från henne så var visionen ett faktum... där började tankarna kring Flow. :D Gick ner på stan en sväng för att hitta någon sorts middag, hamnade inne på en countryklubb och lyssnade lite på bandet, det var helt ok! Resten av kvällen bestod av konserter, det är så otroligt mycket intryck och höjdare hela tiden så att man nästan blir avtrubbad... men det känns ändå kul att få vara med om det här, nästan lite overkligt. Tack Gud för de möten som jag fått under de senaste dagarna.
måndag, april 23, 2007
Olika sångfåglar
Lördag 21 April
Vaknade av att jag hörde något som lät som ett billarm en bit bort, efter en stund insåg jag att det var en fågel. Fågeln härmade tre olika typer av billarm, det var riktigt likt. Tyvärr kom den på att den skulle sätta sig utanför mitt fönster, sen var det kört att sova mer den morgonen.
Steg upp och fick nystekta pancakes med majssirap och sylt... yummie! Faktiskt, det var betydligt godare än det låter. Gick ut och testade att få igång min GPS, det funkade utmärkt och jag programmerade in de två adresser som jag skulle åka till under dagen. För säkerhets skull så skrev Bobs pappa ut en karta på papper åt mig också. Sen gick vi ut och han visade hur bilen fungerade. Den absolut bredaste bil som jag någonsin kört! Tog mig iväg mot Downtown Nashville och GPS'en guidade mig hela vägen fram, och en parkering fanns bredvid hotellet. Där kostade det 12 dollar att stå under en dag, inte billigt! Checkade in och gick till matsalen, där var det uppdukat fint och jag satte mig tillsammans med några mediastudenter från nåt college nånstans. Efter en god lunch gick jag runt och tittade på området, gick på två seminarier, ett om hur man marknadsför konserter och ett om "10 dumma saker som kristna gör", det var otroligt bra! Hade min handdator i fickan hela dagen och den fick för sig att slå på hela tiden, så innan dagen var slut så hade batterierna dött!! Blev lite nervös för att jag inte skulle hitta till kvällens tillställning. När jag åkte hem mot Mount Juliet så började en lampa blinka, "check engine", det kändes INTE bra. Tog mig dock hela vägen tillbaka, men sen vågade jag inte köra mer. Bobs föräldrar var inte hemma, och jag ringde till artisten som jag skulle käka middag hos på kvällen och sa att jag inte kunde komma pga. bilproblem. Hon fixade så att en kompis kom och hämtade mig, det var sjysst! Efter en trevlig kväll med HOT mat så pratade jag med Bobs föräldrar om bilen, tydligen så var det bara nåt felmeddelande, bilen fungerar bra. Fick i alla fall skjuts hem och vi hade ett givande samtal om hur viktigt det är att leva ut det man tror på som kristen.
Söndag 22 april
Började morgonen med bacon, hashbrownies (heter dom så?) Typ potatisburgare med majonäs till. Ytterligare en frukost som inte var så väntad, men god! Tog mig iväg tidigt och hittade en billigare parkering, 4 dollar per dag istället för 12 dollar. Gick på gudstjänst på hotellet, lovsångsteamet från Colorado Springs ledde lovsång och deras ledare pratade, öppet och ärligt om problemen de haft efter den stora skandalen med deras pastor (han som skrivit purposedriven life). Hur viktigt det är att leva ärligt och ödmjukt som kristen, mycket berörande! Sen var det dags för Ecco Awards, en gala där radiofolk och butiker får priser för olika saker. President Bush var en av värdarna, eller... heheh... nja, men en VÄLDIGT lik komiker! Den andra värden var nån sorts illusionist och komiker. Vi käkade en god lunch samtidigt och mellan utdelningarna spelade olika artister. Efter lunch var det dags för att mingla med artister, en sal var förberedd med godsaker å dryck, där minglade jag runt och pratade med en massa människor. Det var otroligt kul att få snacka med folk som man bara hört på skiva sen tidigare och som man ser upp till, bland artisterna som jag pratade med fanns: Steven Curtis Chapman, Rebecca St. James, Pillar, Point of Grace, Presidentkopian John, DecemberRadio... och en massa fler. Grymt trevligt! Efter det så hade vi möte med folk från Europa, vi pratade om samarbeten och sånt skoj, det var givande. Jag har även träffat de andra svenskarna som är här nu, det var kul. Vi drog iväg och käkade middag på en trevlig restaurang mitt emot Hard Rock Café, men jag var fortfarande mätt efter lunchen, så det blev en Cola.
Kvällen kom och den inleddes med en konsert med Hillsong United, helt underbart! Michael W. Smith var också med en sväng, och mitt i alltihop bjöd han in en kompis för att berätta om sitt liv... in på scenen stiger Jim Caviezel! Han berättade om filminspelningen "The Passion of The Christ" och hur det hade påverkat hans liv, mycket mäktigt! Uppfylld av ny energi gick jag mot hotellet och hörde sköna beats från ett tak. Tog mig dit och åkte hiss upp till taket, där spelade Red Cloud, en mycket duktig rappare, galet snabb och ett skönt flow. Blev bjuden på mjölk och syltmackor, sen drog jag vidare till kvällens sista konsert. Några singer/songwriters (bl.a. sångaren från Casting Crowns) spelade och sjöng ett soft program, en skön avslutning på kvällen, grymt bra ljud! En lugn bilfärd hem, nästan ingen trafik. Tack Gud för en toppen dag!
Vaknade av att jag hörde något som lät som ett billarm en bit bort, efter en stund insåg jag att det var en fågel. Fågeln härmade tre olika typer av billarm, det var riktigt likt. Tyvärr kom den på att den skulle sätta sig utanför mitt fönster, sen var det kört att sova mer den morgonen.
Steg upp och fick nystekta pancakes med majssirap och sylt... yummie! Faktiskt, det var betydligt godare än det låter. Gick ut och testade att få igång min GPS, det funkade utmärkt och jag programmerade in de två adresser som jag skulle åka till under dagen. För säkerhets skull så skrev Bobs pappa ut en karta på papper åt mig också. Sen gick vi ut och han visade hur bilen fungerade. Den absolut bredaste bil som jag någonsin kört! Tog mig iväg mot Downtown Nashville och GPS'en guidade mig hela vägen fram, och en parkering fanns bredvid hotellet. Där kostade det 12 dollar att stå under en dag, inte billigt! Checkade in och gick till matsalen, där var det uppdukat fint och jag satte mig tillsammans med några mediastudenter från nåt college nånstans. Efter en god lunch gick jag runt och tittade på området, gick på två seminarier, ett om hur man marknadsför konserter och ett om "10 dumma saker som kristna gör", det var otroligt bra! Hade min handdator i fickan hela dagen och den fick för sig att slå på hela tiden, så innan dagen var slut så hade batterierna dött!! Blev lite nervös för att jag inte skulle hitta till kvällens tillställning. När jag åkte hem mot Mount Juliet så började en lampa blinka, "check engine", det kändes INTE bra. Tog mig dock hela vägen tillbaka, men sen vågade jag inte köra mer. Bobs föräldrar var inte hemma, och jag ringde till artisten som jag skulle käka middag hos på kvällen och sa att jag inte kunde komma pga. bilproblem. Hon fixade så att en kompis kom och hämtade mig, det var sjysst! Efter en trevlig kväll med HOT mat så pratade jag med Bobs föräldrar om bilen, tydligen så var det bara nåt felmeddelande, bilen fungerar bra. Fick i alla fall skjuts hem och vi hade ett givande samtal om hur viktigt det är att leva ut det man tror på som kristen.
Söndag 22 april
Började morgonen med bacon, hashbrownies (heter dom så?) Typ potatisburgare med majonäs till. Ytterligare en frukost som inte var så väntad, men god! Tog mig iväg tidigt och hittade en billigare parkering, 4 dollar per dag istället för 12 dollar. Gick på gudstjänst på hotellet, lovsångsteamet från Colorado Springs ledde lovsång och deras ledare pratade, öppet och ärligt om problemen de haft efter den stora skandalen med deras pastor (han som skrivit purposedriven life). Hur viktigt det är att leva ärligt och ödmjukt som kristen, mycket berörande! Sen var det dags för Ecco Awards, en gala där radiofolk och butiker får priser för olika saker. President Bush var en av värdarna, eller... heheh... nja, men en VÄLDIGT lik komiker! Den andra värden var nån sorts illusionist och komiker. Vi käkade en god lunch samtidigt och mellan utdelningarna spelade olika artister. Efter lunch var det dags för att mingla med artister, en sal var förberedd med godsaker å dryck, där minglade jag runt och pratade med en massa människor. Det var otroligt kul att få snacka med folk som man bara hört på skiva sen tidigare och som man ser upp till, bland artisterna som jag pratade med fanns: Steven Curtis Chapman, Rebecca St. James, Pillar, Point of Grace, Presidentkopian John, DecemberRadio... och en massa fler. Grymt trevligt! Efter det så hade vi möte med folk från Europa, vi pratade om samarbeten och sånt skoj, det var givande. Jag har även träffat de andra svenskarna som är här nu, det var kul. Vi drog iväg och käkade middag på en trevlig restaurang mitt emot Hard Rock Café, men jag var fortfarande mätt efter lunchen, så det blev en Cola.
Kvällen kom och den inleddes med en konsert med Hillsong United, helt underbart! Michael W. Smith var också med en sväng, och mitt i alltihop bjöd han in en kompis för att berätta om sitt liv... in på scenen stiger Jim Caviezel! Han berättade om filminspelningen "The Passion of The Christ" och hur det hade påverkat hans liv, mycket mäktigt! Uppfylld av ny energi gick jag mot hotellet och hörde sköna beats från ett tak. Tog mig dit och åkte hiss upp till taket, där spelade Red Cloud, en mycket duktig rappare, galet snabb och ett skönt flow. Blev bjuden på mjölk och syltmackor, sen drog jag vidare till kvällens sista konsert. Några singer/songwriters (bl.a. sångaren från Casting Crowns) spelade och sjöng ett soft program, en skön avslutning på kvällen, grymt bra ljud! En lugn bilfärd hem, nästan ingen trafik. Tack Gud för en toppen dag!
lördag, april 21, 2007
Skycity Gospel
Torsdag 19 april
Efter en panikartad packning så tog jag mig till sist iväg, resan mot Nashville var påbörjad. När jag kom till Arlanda behövde jag mat, så jag gick till McDonald's i Skycity och käkade en riktigt god burgare (eller så var jag bara väldigt hungrig). När jag sitter där så hör jag hur folk samlas en bit bort och nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att gå dit. En scen är uppbyggd, fyra människor står på scenen och 150 personer i kavaj står framför. Verkar som nån sorts konferens, och jag undrar vad det är för New Age föreläsning som de ska lyssna på. En stor svart kille börjar instruera folket att de ska sjunga efter honom.... "Halleluujaah..." OJJ! Chocken var ett faktum! Killen började instruera gruppen i hur man sjunger Gospel! Där stod 150 uppklädda människor, mitt på Arlanda och sjöng för full hals "halleluja". Jag fastnade... 1 timme senare hade de lärt sig 4 gospelsånger och rörelser till det. Fler och fler människor samlades och personalen på en av krogarna lämnade sina platser och kom fram för att dansa och lyfta händerna och ropa halleluja. Det var HELT overkligt!! Jag var bara tvungen att stanna kvar och lyssa till sista låten. Efter sista låten gick jag fram och frågade ljudteknikern vad det var för samling. Jag tappade hakan när han sa att det var en ledarutvecklingsdag för banken Nordeas chefer!!! What??? Heheh... sen gick jag fram till den svarta killen och tackade för sången, även pianisten kom förbi och vi stod och pratade en stund.
Jag gick därifrån fylld av ny kraft och tacksamhet för att jag hade fått vara med om den här grejen. Det kändes som att resan hade börjat på ett bra sätt och jag tog bussen in till Stockholm, där jag sov över på Kistakollektivet, hos mina bröder som jobbar med crossnetFLOW.
Fredag 20 april
Startade alldeles för sent när jag gick från lägenheten, jag sprang hela vägen och var inte helt säker på var jag skulle stiga på flygbussen. Jag frågade en kvinna och hon beskrev var jag skulle. Problemet var att hon hade blandat ihop höger med vänster och jag kom inte fram. Jag fick springa ännu snabbare (med tung packning) tillbaka, men när jag kom fram så såg jag hur bussen körde ifrån mig. *suck* Jaja, d et brukar lösa sig tänkte jag och satte mig på tunnelbanan. Det fick bli en resa med Arlandaexpress, en ANING dyrare än flygbussen, men jag hade ingen lust att komma försent. När jag kom fram till Arlanda och skulle checka in i automaten så får jag ett meddelande. "Du har ett personligt meddelande i incheckningsdisken, du måste ta kontakt med personalen". What?? Ok, jag ställde mig i en kö som inte gick framåt, det visade sig att det satt en praktikant i den kassan... *suck* Väl framme så får jag veta att jag tydligen hade blandats ihop med en person som inte har tillstånd att resa in i USA, men efter de kollat upp mig så löste det sig! Heheh... så nu har man varit terrorist också. :D
Flygresan gick bra, jag satt med en trevlig kille som var nervös för passkontrollen i usa, han brukade tydligen fastna där två timmar varje gång... eftersom hans efternamn var "Islama". Heheh... nästan lite komiskt, men jag tyckte synd om honom. Jag sov mycket på planet och såg en bra film på min dator, "Timechanger". Se den! När vi kom fram så hade jag en dryg timme på mig att ta mig genom passkontrollen och säkerhetskontrollen och hämta mitt bagage! Kön var en mil lång, en söt liten knarkhund sprang omkring bland oss och nosade förbrilt utan resultat. Jag pratade med en säkerhetsvakt och fick gå förbi hela kön. Passkillen frågade ut mig hur mycket som helst, och jag blev mer och mer stressad. Till sist släppte han förbi mig i alla fall och jag hämtade min resväska och sprang vidare. När jag kom till säkerhetskontrollen var det en mils kö där också!! Efter en stund så öppnade de en till station och det gick snabbare. Sen hittade jag till tåget som skulle ta mig till rätt terminal, problemet var att jag åkte för långt och när jag steg av och frågade en vakt så bad han mig att hoppa in i tåget igen, eftersom jag kommit fel! Gaaaaah!! Det gick inge bra för mitt lag. När jag ÄNTLIGEN kom fram till gaten så hade alla passagerarna gått in i planet och mitt namn ropades ut i högtalarna. Jag hann!
När vi landat i Nashville och stod och väntade på bagaget så träffade jag David Media och två killar som jobbar med musik i Finland. Våra väskor dök aldrig upp på bagagebandet. En kille kom fram till oss och frågade om vi kom från Stockholm, han sa att det bagaget aldrig hade kommit med på planet, men att de lovade att leverera det senare under kvällen. *suck* Jahapp, jag gick ut och hittade Bobs mamma som stod och frågade en flygvärdinna efter mig.
Helt underbart, det är 20 grader varmt, grönt gräs, de bor hur vackert som helst i ett jättefint hus! Jag har fått ett mysigt rum med utsikt över en sjö, helt suveränt!
Mitt första uppdrag blev att sätta igång deras trådlösa nätverk, det gick halvbra, eftersom det var Macintosh! Men efter ett par timmars trixande och sittande i telefonkö så var vi uppkopplade. Det betyder att jag är online med både min bärbara dator och min PDA som jag har med mig. Jag lyckades vara vaken till 23:00, sen däckade jag i sängen. Tack Gud för en härlig dag.
Efter en panikartad packning så tog jag mig till sist iväg, resan mot Nashville var påbörjad. När jag kom till Arlanda behövde jag mat, så jag gick till McDonald's i Skycity och käkade en riktigt god burgare (eller så var jag bara väldigt hungrig). När jag sitter där så hör jag hur folk samlas en bit bort och nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att gå dit. En scen är uppbyggd, fyra människor står på scenen och 150 personer i kavaj står framför. Verkar som nån sorts konferens, och jag undrar vad det är för New Age föreläsning som de ska lyssna på. En stor svart kille börjar instruera folket att de ska sjunga efter honom.... "Halleluujaah..." OJJ! Chocken var ett faktum! Killen började instruera gruppen i hur man sjunger Gospel! Där stod 150 uppklädda människor, mitt på Arlanda och sjöng för full hals "halleluja". Jag fastnade... 1 timme senare hade de lärt sig 4 gospelsånger och rörelser till det. Fler och fler människor samlades och personalen på en av krogarna lämnade sina platser och kom fram för att dansa och lyfta händerna och ropa halleluja. Det var HELT overkligt!! Jag var bara tvungen att stanna kvar och lyssa till sista låten. Efter sista låten gick jag fram och frågade ljudteknikern vad det var för samling. Jag tappade hakan när han sa att det var en ledarutvecklingsdag för banken Nordeas chefer!!! What??? Heheh... sen gick jag fram till den svarta killen och tackade för sången, även pianisten kom förbi och vi stod och pratade en stund.
Jag gick därifrån fylld av ny kraft och tacksamhet för att jag hade fått vara med om den här grejen. Det kändes som att resan hade börjat på ett bra sätt och jag tog bussen in till Stockholm, där jag sov över på Kistakollektivet, hos mina bröder som jobbar med crossnetFLOW.
Fredag 20 april
Startade alldeles för sent när jag gick från lägenheten, jag sprang hela vägen och var inte helt säker på var jag skulle stiga på flygbussen. Jag frågade en kvinna och hon beskrev var jag skulle. Problemet var att hon hade blandat ihop höger med vänster och jag kom inte fram. Jag fick springa ännu snabbare (med tung packning) tillbaka, men när jag kom fram så såg jag hur bussen körde ifrån mig. *suck* Jaja, d et brukar lösa sig tänkte jag och satte mig på tunnelbanan. Det fick bli en resa med Arlandaexpress, en ANING dyrare än flygbussen, men jag hade ingen lust att komma försent. När jag kom fram till Arlanda och skulle checka in i automaten så får jag ett meddelande. "Du har ett personligt meddelande i incheckningsdisken, du måste ta kontakt med personalen". What?? Ok, jag ställde mig i en kö som inte gick framåt, det visade sig att det satt en praktikant i den kassan... *suck* Väl framme så får jag veta att jag tydligen hade blandats ihop med en person som inte har tillstånd att resa in i USA, men efter de kollat upp mig så löste det sig! Heheh... så nu har man varit terrorist också. :D
Flygresan gick bra, jag satt med en trevlig kille som var nervös för passkontrollen i usa, han brukade tydligen fastna där två timmar varje gång... eftersom hans efternamn var "Islama". Heheh... nästan lite komiskt, men jag tyckte synd om honom. Jag sov mycket på planet och såg en bra film på min dator, "Timechanger". Se den! När vi kom fram så hade jag en dryg timme på mig att ta mig genom passkontrollen och säkerhetskontrollen och hämta mitt bagage! Kön var en mil lång, en söt liten knarkhund sprang omkring bland oss och nosade förbrilt utan resultat. Jag pratade med en säkerhetsvakt och fick gå förbi hela kön. Passkillen frågade ut mig hur mycket som helst, och jag blev mer och mer stressad. Till sist släppte han förbi mig i alla fall och jag hämtade min resväska och sprang vidare. När jag kom till säkerhetskontrollen var det en mils kö där också!! Efter en stund så öppnade de en till station och det gick snabbare. Sen hittade jag till tåget som skulle ta mig till rätt terminal, problemet var att jag åkte för långt och när jag steg av och frågade en vakt så bad han mig att hoppa in i tåget igen, eftersom jag kommit fel! Gaaaaah!! Det gick inge bra för mitt lag. När jag ÄNTLIGEN kom fram till gaten så hade alla passagerarna gått in i planet och mitt namn ropades ut i högtalarna. Jag hann!
När vi landat i Nashville och stod och väntade på bagaget så träffade jag David Media och två killar som jobbar med musik i Finland. Våra väskor dök aldrig upp på bagagebandet. En kille kom fram till oss och frågade om vi kom från Stockholm, han sa att det bagaget aldrig hade kommit med på planet, men att de lovade att leverera det senare under kvällen. *suck* Jahapp, jag gick ut och hittade Bobs mamma som stod och frågade en flygvärdinna efter mig.
Helt underbart, det är 20 grader varmt, grönt gräs, de bor hur vackert som helst i ett jättefint hus! Jag har fått ett mysigt rum med utsikt över en sjö, helt suveränt!
Mitt första uppdrag blev att sätta igång deras trådlösa nätverk, det gick halvbra, eftersom det var Macintosh! Men efter ett par timmars trixande och sittande i telefonkö så var vi uppkopplade. Det betyder att jag är online med både min bärbara dator och min PDA som jag har med mig. Jag lyckades vara vaken till 23:00, sen däckade jag i sängen. Tack Gud för en härlig dag.
tisdag, april 10, 2007
Glad Påsk
Nu var det "en evighet" (som Carola skulle sagt) sen jag skrev något. Det verkar som att jag är ganska duktig på att ta på mig alldeles för mycket att göra och då prioriterar jag bort mindre viktiga grejer, tyvärr har det varit bloggen som varit mindre viktig i vår. Nu har jag dock strukit en hel del grejer i kalendern och städat, för att få ner tempot lite igen.
Påsken är precis över, och vi har firat Jesu uppståndelse för 1974:e gången... ungefär. Jag vet inte hur många som firar den kristna påsken, men på Djupvikskyrkan har vi i alla fall haft en mycket trevlig påsk med USA-besök. Metalpastor Bob Beeman från Nashville har predikat, och det har varit välbesökta påskgudstjänster. Ta gärna en titt på Bob's hemsida: www.sanctuaryinternational.com
Jag har bott hemma hos Bob under några veckor och praktiserat på hans webradio, det var faktiskt grunden till att jag sen startade upp webradion på www.crossnet.se.
Vår seriesida, holy COW, har gått och blivit internationell, det känns kul. Om det var länge sen du var in, så ta en titt på våra galna skapelser. www.holycow.se
Påsken är precis över, och vi har firat Jesu uppståndelse för 1974:e gången... ungefär. Jag vet inte hur många som firar den kristna påsken, men på Djupvikskyrkan har vi i alla fall haft en mycket trevlig påsk med USA-besök. Metalpastor Bob Beeman från Nashville har predikat, och det har varit välbesökta påskgudstjänster. Ta gärna en titt på Bob's hemsida: www.sanctuaryinternational.com
Jag har bott hemma hos Bob under några veckor och praktiserat på hans webradio, det var faktiskt grunden till att jag sen startade upp webradion på www.crossnet.se.
Vår seriesida, holy COW, har gått och blivit internationell, det känns kul. Om det var länge sen du var in, så ta en titt på våra galna skapelser. www.holycow.se
lördag, februari 10, 2007
Frihet
Är inte en av människans största behov frihet? Vi hatar när någon eller något begränsar oss eller säger åt oss vad vi ska göra, eller? "Lägg dig inte i min business, så lägger jag mig inte i din". Det här med frihet verkar vara en viktig grej för oss, men vad är då frihet? Vad betyder det att vara fri? Med risk för att bli lite djup (det har jag ju aldrig varit tidigare i min blogg ;)) så tänkte jag fundera lite kring det här med frihet.
Handlar det om att få göra precis VAD man vill, VAR man vill, HUR man vill och NÄR man vill? Kanske... men jag tror att det finns ett problem med detta. Det finns ramar som vi behöver hålla oss inom! När vi inte bryr oss om de ramarna och tror att vi är fria, det är just då som vi kan bli bundna. För att ta ett konkret exempel: Bryter du mot Sveriges lagar så kan du hamna i fängelse. Konsekvensen av att du gick utanför reglerna blev bundenhet. Är frihet verkligen då att göra vad man vill utan att tänka på konsekvenserna? Jag är helt övertygad om att frihet inte uppnås genom att leva precis som man vill, kanske får man uppleva en kortvarig frihet. Däremot så tror jag att det finns en äkta frihet som man kan leva i. Det handlar om att göra rätt saker, inte de saker som man gör bara för att man får. "Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt" står i det i Bibeln, en bok med mycket visdom, enligt mig. Vill man leva ett liv i frihet så kan det betyda att man behöver tänka på vad som är rätt och fel. Att ha ett rent samvete och veta att man kan stå för sina handlingar, DET är frihet! Det finns fullständig frihet, men för att komma in i den så behöver man förlåtelse för det som blivit fel, man behöver lämna det bakom, för att inte ha något som hindrar. Den verkliga friheten finns och jag har upplevt den, frihet är att alltid hålla sig till sanningen, även om den skulle göra ont.
"Om nu Sonen gör er fria,
blir ni verkligen fria." Joh. 8:36
"Ni är kallade till frihet, bröder.
Använd bara inte friheten så att
den onda naturen får något tillfälle,
utan tjäna varandra i kärlek.
- Galaterbrevet 5:13
Handlar det om att få göra precis VAD man vill, VAR man vill, HUR man vill och NÄR man vill? Kanske... men jag tror att det finns ett problem med detta. Det finns ramar som vi behöver hålla oss inom! När vi inte bryr oss om de ramarna och tror att vi är fria, det är just då som vi kan bli bundna. För att ta ett konkret exempel: Bryter du mot Sveriges lagar så kan du hamna i fängelse. Konsekvensen av att du gick utanför reglerna blev bundenhet. Är frihet verkligen då att göra vad man vill utan att tänka på konsekvenserna? Jag är helt övertygad om att frihet inte uppnås genom att leva precis som man vill, kanske får man uppleva en kortvarig frihet. Däremot så tror jag att det finns en äkta frihet som man kan leva i. Det handlar om att göra rätt saker, inte de saker som man gör bara för att man får. "Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt" står i det i Bibeln, en bok med mycket visdom, enligt mig. Vill man leva ett liv i frihet så kan det betyda att man behöver tänka på vad som är rätt och fel. Att ha ett rent samvete och veta att man kan stå för sina handlingar, DET är frihet! Det finns fullständig frihet, men för att komma in i den så behöver man förlåtelse för det som blivit fel, man behöver lämna det bakom, för att inte ha något som hindrar. Den verkliga friheten finns och jag har upplevt den, frihet är att alltid hålla sig till sanningen, även om den skulle göra ont.
"Om nu Sonen gör er fria,
blir ni verkligen fria." Joh. 8:36
"Ni är kallade till frihet, bröder.
Använd bara inte friheten så att
den onda naturen får något tillfälle,
utan tjäna varandra i kärlek.
- Galaterbrevet 5:13
lördag, februari 03, 2007
Konspirationsteorier
Jag väljer att vänta med mitt inlägg om frihet, det kommer inom kort.
Har du någon gång upplevt saker som du känner är arrangerat? Riktigt osannolika saker som gör att man börjar fundera lite extra. Det var jag med om idag, en mycket märklig bussresa. Idag åkte jag ner till Stockholm en snabbis. Eftersom jag hade gott om tid så valde jag att ta bussen från Arlanda in till City. Det finns speciella bussfiler där bara bussarna får köra, för att de inte ska bli så försenade när det är rusningstrafik. Och det var verkligen rusningstrafik! Mitt i allt så kör en bil rakt in på bussfilen så att vi är på väg att krocka. Det sjukaste av allt var att bilen sedan låg i 20km/timmen och vi tog oss inte förbi. En stund senare gasade den på och försvann. Men det gick bara några minuter så händer det igen, en ANNAN bil gör exakt samma sak, kör ut på bussfilen och lägger sig för att krypköra! VAD??? Det var inte svårt att börja få konspirationsteorier, satt jag på en buss tillsammans med någon person som avsiktligt skulle bli försenad, eller vad handlade det om? Jag har ingen aning, men såna här händelser får i alla fall mig att fundera på hur mycket det är som händer utan att vi har en aning om vad som händer under ytan. Då menar jag inte andligt, utan faktiskt mer i "den undre världen". Jaja, det var ju ingen bomb på bussen eller så, och det var inte ens säkert att det var något skumt med de där bilarna som sinkade oss... men man vet aldrig. :)
Har du någon gång upplevt saker som du känner är arrangerat? Riktigt osannolika saker som gör att man börjar fundera lite extra. Det var jag med om idag, en mycket märklig bussresa. Idag åkte jag ner till Stockholm en snabbis. Eftersom jag hade gott om tid så valde jag att ta bussen från Arlanda in till City. Det finns speciella bussfiler där bara bussarna får köra, för att de inte ska bli så försenade när det är rusningstrafik. Och det var verkligen rusningstrafik! Mitt i allt så kör en bil rakt in på bussfilen så att vi är på väg att krocka. Det sjukaste av allt var att bilen sedan låg i 20km/timmen och vi tog oss inte förbi. En stund senare gasade den på och försvann. Men det gick bara några minuter så händer det igen, en ANNAN bil gör exakt samma sak, kör ut på bussfilen och lägger sig för att krypköra! VAD??? Det var inte svårt att börja få konspirationsteorier, satt jag på en buss tillsammans med någon person som avsiktligt skulle bli försenad, eller vad handlade det om? Jag har ingen aning, men såna här händelser får i alla fall mig att fundera på hur mycket det är som händer utan att vi har en aning om vad som händer under ytan. Då menar jag inte andligt, utan faktiskt mer i "den undre världen". Jaja, det var ju ingen bomb på bussen eller så, och det var inte ens säkert att det var något skumt med de där bilarna som sinkade oss... men man vet aldrig. :)
onsdag, januari 31, 2007
Den andra sidan
Även om det är svårt att tro på just den kristna Guden så vet jag att dom allra flesta håller med om att det finns en annan dimension. Något som vi inte kan se, en andlig verklighet... den andra sidan. Att den också kan interagera med oss kan vi också vara överens om. Jag kallar det för en andlig verklighet och jag tror att det är universums skapare som även skapat dessa varelser. Ett gäng av dom bestämde sig för att leva utan Gud, och hamnade i direkt konflikt med allt vad gott heter. Onda andar, demoner eller fallna änglar är några benämningar. Jag tror inte att det är bra att fördjupa sig alltför mycket i de här sakerna, men samtidigt tror jag det kan vara bra att ändå vara medveten om att den här världen finns.
"Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. " - Ef. 6:12 (Folkbibeln)
Hat och ondska tror jag däremot egentligen i grunden inte är något i sig själv. Jag menar att på samma sätt som mörker inte är något, utan faktiskt bara frånvaron av ljus, på samma sätt är det med ondska och hat... det är frånvaro av kärlek. Så hur bemöter vi det då? Genom att ta bort ännu mer kärlek eller genom att faktiskt fylla på med det som saknas!
Ikväll när jag körde hem från kyrkans årsmöte slog jag igång radion som vanligt, Rix FM den här gången, först kom "what if God was one of us..." och sen en låt som jag inte hört tidigare. Men texten var så intressant, så jag blev tvungen att leta reda på den:
"Now I've got God shine his light down on me
It ain't necessary to call Virgin Mary
When you have the gift to set my spirit free
Let's take this train through the sky
Worlds colliding we keep on riding
Ooh oh chariots of fire
Higher and higher ascending above
Ooh oh chariots of fire
Share my desire creation of love"
Ok, nu när jag hittade låten så inser jag att det är samma band som jag citerat tidigare i min blogg.... BWO! Sanslöst, är de här killarna smygkristna, eller vad håller dom på med? Låt mig göra en egen översättning på en del av texten:
"Nu har jag Gud som skiner över mig
det är inte nödvändigt att ropa på jungfru Maria
när Du har gåvan att sätta min ande fri"
Har vi människor ett behov av att bli befriade? Vad är det som vi är bundna av?
Är det andligt? Hur blir man fri?
Nästa blogginlägg kommer att handla om frihet...
"Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. " - Ef. 6:12 (Folkbibeln)
Hat och ondska tror jag däremot egentligen i grunden inte är något i sig själv. Jag menar att på samma sätt som mörker inte är något, utan faktiskt bara frånvaron av ljus, på samma sätt är det med ondska och hat... det är frånvaro av kärlek. Så hur bemöter vi det då? Genom att ta bort ännu mer kärlek eller genom att faktiskt fylla på med det som saknas!
Ikväll när jag körde hem från kyrkans årsmöte slog jag igång radion som vanligt, Rix FM den här gången, först kom "what if God was one of us..." och sen en låt som jag inte hört tidigare. Men texten var så intressant, så jag blev tvungen att leta reda på den:
"Now I've got God shine his light down on me
It ain't necessary to call Virgin Mary
When you have the gift to set my spirit free
Let's take this train through the sky
Worlds colliding we keep on riding
Ooh oh chariots of fire
Higher and higher ascending above
Ooh oh chariots of fire
Share my desire creation of love"
Ok, nu när jag hittade låten så inser jag att det är samma band som jag citerat tidigare i min blogg.... BWO! Sanslöst, är de här killarna smygkristna, eller vad håller dom på med? Låt mig göra en egen översättning på en del av texten:
"Nu har jag Gud som skiner över mig
det är inte nödvändigt att ropa på jungfru Maria
när Du har gåvan att sätta min ande fri"
Har vi människor ett behov av att bli befriade? Vad är det som vi är bundna av?
Är det andligt? Hur blir man fri?
Nästa blogginlägg kommer att handla om frihet...
måndag, januari 29, 2007
Utseende
Under en dryg veckas tid har jag blivit mer och mer störd när jag suttit framför datorn. Allt började med att jag gick en sväng på stan. Gick in på en av datorbutikerna och kollade på tangentborden. Där låg det... Wow! Det absolut snyggaste tangentbord jag någonsin sett. Mitt egna där hemma hade börjat strula lite så jag bestämde mig för att handla. Kanske inte det billigaste jag hittade, men jag visste att jag skulle bli nöjd. Jaha, ok... nu är det bara ett litet problem. Tangentbordet har inte en tangent rätt känns det som! Ett blogginlägg som i vanliga fall skulle ta 10 minuter att skriva tar nu en timme, bara för att jag måste använda backspace (eller försöka använda backspace) mer än vad jag använder alla andra bokstäver. *suck*
Idag slog mig tanken... va korkat att välja efter utseendet, när man inte funkar bra ihop! Visst ser tangentbordet bra ut där det ligger, men syftet med ett tangentbord, vad är det? Att kunna skicka signaler från fingrarna till datorn, på ett så bra sätt som möjligt. Det har mitt nya tangentbord misslyckats med totalt! En lite djupare slutpoäng skulle kunna lyda: Låt inte utseendet avgöra när du väljer vem du ska leva resten av ditt liv med. Ett tangentbord kan man alltid byta ut, men livet med en annan människa är betydligt mer komplicerat än så.
Idag slog mig tanken... va korkat att välja efter utseendet, när man inte funkar bra ihop! Visst ser tangentbordet bra ut där det ligger, men syftet med ett tangentbord, vad är det? Att kunna skicka signaler från fingrarna till datorn, på ett så bra sätt som möjligt. Det har mitt nya tangentbord misslyckats med totalt! En lite djupare slutpoäng skulle kunna lyda: Låt inte utseendet avgöra när du väljer vem du ska leva resten av ditt liv med. Ett tangentbord kan man alltid byta ut, men livet med en annan människa är betydligt mer komplicerat än så.
tisdag, januari 23, 2007
När fel blir rätt
I helgen har jag varit i Stockholm igen, den här gången för att träffa mina medarbetare i crossnetFLOW, Sveriges kristna ungdomsportal. Jag valde att ta tåget för att det inte skulle bli så dyrt, nu när man passerat 25 år så är det grymt stor skillnad i pris när man ska flyga.
Torsdagkväll åkte jag mot Älvsbyn, blev lite försenad så jag pressade på pedalen lite extra. Det var nästan 10 minusgrader och REGN, rutorna isade igen och jag upptäckte att jag inte hade nog med bensin för att ta mig till Älvsbyn. Samtidigt som det inte var säkert att jag skulle hinna med tåget om jag stannade för att tanka. Jag valde att ta risken, hellre det än bensinstopp. Det gjorde att jag blev tvungen att gasa ännu mer. Den torsdagkvällen gjorde jag mitt livs farligaste bilresa, usch... blixthalka, över 100 km/h ibland och spårig vägbana. Bilen fick små kast ibland och det kändes riktigt obehagligt. Efter något som kändes som en evighet så kom jag till sist fram, samtidigt som tåget, och jag hann med.
Min kupé var full av unga killar i 16 års åldern och jag började fundera på om jag klivit in i rätt vagn. Jag insåg att det var helt rätt och steg in. Det visade sig att det skulle vara en stor Sverigecup i handboll, och hela min vagn var full av handbollsspelare. Givetvis hade jag hamnat med de populära killarna... som mest blev vi 12 personer i en kupé avsedd för 6...
Det gick dock väldigt bra, jag tror till och med att jag somnade innan 24:00. Efter en stadig frukost på Mc Donald's i Stockholm så drog jag till Crossnets kontor. Vi hade två väldigt givande dagar i samtal och bön. Några tjejer från sajten www.ungtjej.se var med oss och vi bestämde oss för att slå ihop våra sidor till ett, och skapa en tjejavdelning på crossnetFLOW. Samtidigt som vi satt i möte fick jag ett mail från Tyskland, ett konkret bönesvar från en journalist som hittat min mailadress på något skumt sätt. Kan inte säga mer, men det var verkligen helt rätt!
På kvällarna umgicks vi, käkade god mat och spelade Fifa 2007, jag vann ingen match. (Det låter bättre än att säga att jag förlorade alla... som iofs. också är sant)
Lördag morgon när vi gick mot tunnelbanan så mötte vi en dam och en liten hund, jag lyckades på något konstigt sätt smälla till hunden rakt i huvudet *bonk* med min resväska, men jag bad både hunden och damen om förlåt och hunden verkade överleva smällen.
På tåget upp mot Piteå igen så träffade jag en man från Tyskland som var väldigt trevlig. Han spelade i symfoniorkester och det var första gången han skulle åka så högt upp i Sverige. Syftet med resan var att fotografera Sveriges natur.
Mitt i natten vaknar jag av att det tjuter, min första tanke var: "Va... kan inte någon stänga av väckarklockan.... ehm... men.... va HÖGT den piper... ehm... vänta... det måste vara brandlarmet!!??" Det gjorde ont i öronen och jag försökte täcka dom med mina händer. Samtidigt insåg jag att det säkert var så att man var tvungen att ta sig ut från tåget. Att försöka ta på sig byxorna samtidigt som man håller för öronen, det är nog en av de svåraste grejerna man kan göra. När jag till sist lyckats så kom jag på att det säkert var kallt ute, så jag slängde av mig byxorna igen och tog på mig långkalsongerna. Mannen under mig låg och SOV, han märkte ingenting! Helt sanslöst! Hans dotter väckte honom medan jag klättrade nedför stegen och plötsligt tystnade larmet. Jahapp, då var det bara att klättra upp igen och försöka sova... samtidigt som adrenalinet pumpade i kroppen. Det var helt omöjligt att sova igen! Sen fick vi höra att det var någon idiot som rökt på toaletten... jag hade inte så fromma tankar den natten.
Efter en trevlig frukost tillsammans med mina kupékompisar, tysken, den sovande mannen och hans dotter så var jag framme i Älvsbyn. Paniken började infinna sig när jag inte hittade mina bilnycklar. Det var svinkallt så jag gick in på stationen för att leta vidare. INGA nycklar hittades... :( Eftersom det var söndag så tänkte jag att mormor och morfar säkert var i kyrkan, så jag började promenera dit. Det var betydligt längre än jag trodde, Älvsbyn är inte så litet som man kan tro. När jag kom fram så hade gudstjänsten slutat och kyrkkaffet börjat, så jag tog mig in i församlingsgården. Då fick jag veta att de redan hade åkt hem, men jag blev i alla fall bjuden på fika och sen fick jag låna telefonen. Fick tag i min far som lovade att hämta min extra bilnyckel i min lägenhet och komma med den. Medan jag väntade så började jag prata med en äldre präst (80 årig tant) som hade mycket bra att säga. Hon jobbade fortfarande 50% trots sin ålder och verkade vara mycket populär. Ett mycket givande samtal och jag tyckte helt plötsligt att det inte var så farligt att ha tappat bort bilnyckeln.
Väldigt ofta har jag märkt att riktigt dåliga situationer kan föra något gott med sig. Så nu när sånt händer så har jag alltid en positiv förväntan på vad Gud ska använda det till. :)
Torsdagkväll åkte jag mot Älvsbyn, blev lite försenad så jag pressade på pedalen lite extra. Det var nästan 10 minusgrader och REGN, rutorna isade igen och jag upptäckte att jag inte hade nog med bensin för att ta mig till Älvsbyn. Samtidigt som det inte var säkert att jag skulle hinna med tåget om jag stannade för att tanka. Jag valde att ta risken, hellre det än bensinstopp. Det gjorde att jag blev tvungen att gasa ännu mer. Den torsdagkvällen gjorde jag mitt livs farligaste bilresa, usch... blixthalka, över 100 km/h ibland och spårig vägbana. Bilen fick små kast ibland och det kändes riktigt obehagligt. Efter något som kändes som en evighet så kom jag till sist fram, samtidigt som tåget, och jag hann med.
Min kupé var full av unga killar i 16 års åldern och jag började fundera på om jag klivit in i rätt vagn. Jag insåg att det var helt rätt och steg in. Det visade sig att det skulle vara en stor Sverigecup i handboll, och hela min vagn var full av handbollsspelare. Givetvis hade jag hamnat med de populära killarna... som mest blev vi 12 personer i en kupé avsedd för 6...
Det gick dock väldigt bra, jag tror till och med att jag somnade innan 24:00. Efter en stadig frukost på Mc Donald's i Stockholm så drog jag till Crossnets kontor. Vi hade två väldigt givande dagar i samtal och bön. Några tjejer från sajten www.ungtjej.se var med oss och vi bestämde oss för att slå ihop våra sidor till ett, och skapa en tjejavdelning på crossnetFLOW. Samtidigt som vi satt i möte fick jag ett mail från Tyskland, ett konkret bönesvar från en journalist som hittat min mailadress på något skumt sätt. Kan inte säga mer, men det var verkligen helt rätt!
På kvällarna umgicks vi, käkade god mat och spelade Fifa 2007, jag vann ingen match. (Det låter bättre än att säga att jag förlorade alla... som iofs. också är sant)
Lördag morgon när vi gick mot tunnelbanan så mötte vi en dam och en liten hund, jag lyckades på något konstigt sätt smälla till hunden rakt i huvudet *bonk* med min resväska, men jag bad både hunden och damen om förlåt och hunden verkade överleva smällen.
På tåget upp mot Piteå igen så träffade jag en man från Tyskland som var väldigt trevlig. Han spelade i symfoniorkester och det var första gången han skulle åka så högt upp i Sverige. Syftet med resan var att fotografera Sveriges natur.
Mitt i natten vaknar jag av att det tjuter, min första tanke var: "Va... kan inte någon stänga av väckarklockan.... ehm... men.... va HÖGT den piper... ehm... vänta... det måste vara brandlarmet!!??" Det gjorde ont i öronen och jag försökte täcka dom med mina händer. Samtidigt insåg jag att det säkert var så att man var tvungen att ta sig ut från tåget. Att försöka ta på sig byxorna samtidigt som man håller för öronen, det är nog en av de svåraste grejerna man kan göra. När jag till sist lyckats så kom jag på att det säkert var kallt ute, så jag slängde av mig byxorna igen och tog på mig långkalsongerna. Mannen under mig låg och SOV, han märkte ingenting! Helt sanslöst! Hans dotter väckte honom medan jag klättrade nedför stegen och plötsligt tystnade larmet. Jahapp, då var det bara att klättra upp igen och försöka sova... samtidigt som adrenalinet pumpade i kroppen. Det var helt omöjligt att sova igen! Sen fick vi höra att det var någon idiot som rökt på toaletten... jag hade inte så fromma tankar den natten.
Efter en trevlig frukost tillsammans med mina kupékompisar, tysken, den sovande mannen och hans dotter så var jag framme i Älvsbyn. Paniken började infinna sig när jag inte hittade mina bilnycklar. Det var svinkallt så jag gick in på stationen för att leta vidare. INGA nycklar hittades... :( Eftersom det var söndag så tänkte jag att mormor och morfar säkert var i kyrkan, så jag började promenera dit. Det var betydligt längre än jag trodde, Älvsbyn är inte så litet som man kan tro. När jag kom fram så hade gudstjänsten slutat och kyrkkaffet börjat, så jag tog mig in i församlingsgården. Då fick jag veta att de redan hade åkt hem, men jag blev i alla fall bjuden på fika och sen fick jag låna telefonen. Fick tag i min far som lovade att hämta min extra bilnyckel i min lägenhet och komma med den. Medan jag väntade så började jag prata med en äldre präst (80 årig tant) som hade mycket bra att säga. Hon jobbade fortfarande 50% trots sin ålder och verkade vara mycket populär. Ett mycket givande samtal och jag tyckte helt plötsligt att det inte var så farligt att ha tappat bort bilnyckeln.
Väldigt ofta har jag märkt att riktigt dåliga situationer kan föra något gott med sig. Så nu när sånt händer så har jag alltid en positiv förväntan på vad Gud ska använda det till. :)
tisdag, januari 16, 2007
Vägskyltar
I början av min körkortskarriär så var jag ganska tung på gaspedalen. Nu börjar det närma sig 10 år sen som man tog körkortet och körningen har blivit betydligt lugnare. När jag satt i bilen på väg upp till Luleå för ett tag sedan så började jag fundera på alla vägskyltar. Försök föreställa dig hur det skulle fungera om vi inte hade några, alla fick köra efter eget omdöme. Jag tror inte att jag är den enda som tror att det inte skulle funka så bra. Att köra för snabbt är inte samma sak som att köra i diket eller krocka, men det ökar risken. Det kanske funkar ett tag, men till sist smäller det.
Livet tror jag fungerar på samma sätt. Det finns regler som är satta för vår egen skull, andliga "naturlagar" som vi inte bör bryta. Visst kan man bryta mot reglerna utan att direkt bli så påverkad av det, men att leva utanför livets hastighetsskyltar är inte bra. En dag kommer smällen, och då kan det vara för sent.
Idag råkade jag hitta en låt av en slump, eller nåt sånt... på en helt profan sajt som www.yahoo.com så fanns "Jesus, take the wheel" med Carrie Underwood. Texten var helt klockren! Här är texten, låten finns att ladda hem (lagligt) på www.cdon.com:
She was driving last Friday on her way to Cincinnati
On a snow white Christmas Eve
Going home to see her Mama and her Daddy with the baby in the backseat
Fifty miles to go and she was running low on faith and gasoline
It'd been a long hard year
She had a lot on her mind and she didn't pay attention
She was going way to fast
Before she knew it she was spinning on a thin black sheet of glass
She saw both their lives flash before her eyes
She didn't even have time to cry
She was so scared
She threw her hands up in the air
Jesus take the wheel
Take it from my hands
Cause I can't do this on my own
I'm letting go
So give me one more chance
Save me from this road I'm on
Jesus take the wheel
It was still getting colder when she made it to the shoulder
And the car came to a stop
She cried when she saw that baby in the backseat sleeping like a rock
And for the first time in a long time
She bowed her head to pray
She said I'm sorry for the way
I've been living my life
I know I've got to change
So from now on tonight
Jesus take the wheel
Take it from my hands
Cause I can't do this on my own
I'm letting go
So give me one more chance
Save me from this road I'm on
Livet tror jag fungerar på samma sätt. Det finns regler som är satta för vår egen skull, andliga "naturlagar" som vi inte bör bryta. Visst kan man bryta mot reglerna utan att direkt bli så påverkad av det, men att leva utanför livets hastighetsskyltar är inte bra. En dag kommer smällen, och då kan det vara för sent.
Idag råkade jag hitta en låt av en slump, eller nåt sånt... på en helt profan sajt som www.yahoo.com så fanns "Jesus, take the wheel" med Carrie Underwood. Texten var helt klockren! Här är texten, låten finns att ladda hem (lagligt) på www.cdon.com:
She was driving last Friday on her way to Cincinnati
On a snow white Christmas Eve
Going home to see her Mama and her Daddy with the baby in the backseat
Fifty miles to go and she was running low on faith and gasoline
It'd been a long hard year
She had a lot on her mind and she didn't pay attention
She was going way to fast
Before she knew it she was spinning on a thin black sheet of glass
She saw both their lives flash before her eyes
She didn't even have time to cry
She was so scared
She threw her hands up in the air
Jesus take the wheel
Take it from my hands
Cause I can't do this on my own
I'm letting go
So give me one more chance
Save me from this road I'm on
Jesus take the wheel
It was still getting colder when she made it to the shoulder
And the car came to a stop
She cried when she saw that baby in the backseat sleeping like a rock
And for the first time in a long time
She bowed her head to pray
She said I'm sorry for the way
I've been living my life
I know I've got to change
So from now on tonight
Jesus take the wheel
Take it from my hands
Cause I can't do this on my own
I'm letting go
So give me one more chance
Save me from this road I'm on
måndag, januari 08, 2007
Virus
Har du någon gång varit i en situation där du behövt ladda hem ett crack eller ett serienummer till något program som du tankat hem olagligt? Innan fildelningshysterin började så fanns det fortfarande många som laddade hem. Och när man fått hem ett program via en server så behövde man kanske ett serienummer eller ett crack. Det var inte svårt att hitta hemsidor som påstod sig ha lösningen på ditt problem. Problemet var (och är) att det är utanför lagens ramar. När man valde att gå in på en sådan sida så fanns också risken för att bli smittad med virus. Man blev snabbt tvungen att leta reda på antivirus och följa instruktioner för att få en frisk dator igen. Det är inte svårt att göra en jämförelse med det riktiga livet utanför den virtuella verkligheten.
En liknelse som kanske haltar lite, men jag ser i alla fall likheterna:
Gud skapade ett system som skulle fungera bra, och satte upp riktlinjerna för livet. Människan började gå utanför ramarna och saker började fungera mindre bra. Viruset "synd" började härja bland oss, systemet började klaga. Gud visste om problemet, men hade en plan. Antiviruset Jesus Kristus installerades på jorden och utförde sitt uppdrag. Helt plötsligt fanns ett sätt att bli fri från virus och många människor började installera det. Kristendomen spred sig över hela jorden, och överallt där den kom blev människor befriade från virus.
Nu till min fråga:
Känner du dig nerlusad med virus? Det finns ett effektivt botemedel! Installera Jesus Kristus, utvecklat för 2000 år sen, men redan då kände det till alla virus som funnits och som någonsin kommer att finnas. Det är gratis att ladda hem, helt lagligt i Sverige, än så länge. Många användare kan berätta om effektiviteten. Nyfiken? Skicka ett mail till mig, det är det enda jag delar ut gratis. (Installationsinstruktioner och fri support ingår) Vill du göra en anonym installation så kan du klicka här: Gud älskar Dig!
En liknelse som kanske haltar lite, men jag ser i alla fall likheterna:
Gud skapade ett system som skulle fungera bra, och satte upp riktlinjerna för livet. Människan började gå utanför ramarna och saker började fungera mindre bra. Viruset "synd" började härja bland oss, systemet började klaga. Gud visste om problemet, men hade en plan. Antiviruset Jesus Kristus installerades på jorden och utförde sitt uppdrag. Helt plötsligt fanns ett sätt att bli fri från virus och många människor började installera det. Kristendomen spred sig över hela jorden, och överallt där den kom blev människor befriade från virus.
Nu till min fråga:
Känner du dig nerlusad med virus? Det finns ett effektivt botemedel! Installera Jesus Kristus, utvecklat för 2000 år sen, men redan då kände det till alla virus som funnits och som någonsin kommer att finnas. Det är gratis att ladda hem, helt lagligt i Sverige, än så länge. Många användare kan berätta om effektiviteten. Nyfiken? Skicka ett mail till mig, det är det enda jag delar ut gratis. (Installationsinstruktioner och fri support ingår) Vill du göra en anonym installation så kan du klicka här: Gud älskar Dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
