tisdag, november 27, 2007

Kejsarens nya kläder

Ok, det har blivit dags för sagostund i min blogg. Du har säkert redan hört eller läst historien om Kejsarens nya kläder, men för er som missat denna story så kommer här en kort sammanfattning.

I ett rike långt borta fanns en kejsare, där fanns också två smarta killar som ville driva med kejsaren. Det hade blivit dags för kejsaren att skaffa sig en ny dräkt, eftersom det skulle bli en parad där han skulle gå med. De två lurendrejarna förklädde sig till skräddare och besökte kejsarens palats. Där erbjöd de honom att sy upp en mycket fin klädnad. Kejsaren accepterade och de fick ett arbetsrum i palatset. De låtsades arbeta med ett tyg som inte kunde ses av någon som inte var ärlig. Det blev dags för kejsaren att prova sin nya klädsel. Skräddarna förklarade för kejsaren att det var en mycket fin dräkt, men att man inte kunde se den om man var oärlig. Kejsaren ville inte erkänna att han inte såg dräkten, så han tog på sig den icke befintliga dräkten och log mycket nöjd. Hovmännen ville heller inte erkänna att de inte såg dräkten, de hade ju hört att det var ett bevis för att man var oärlig om man inte kunde se det här tyget. Dagen kom för stadens parad och kejsaren tog på sig sin nya dräkt och gick med i paraden, folket stod på sidorna av vägen och ingen reagerade. Kejsaren gick stolt helt naken på stadens gator... plötsligt utbrister ett barn:
-Men!! Han har ju inga kläder på sig!
Kejsaren insåg att han hade blivit lurad, eftersom barn inte är oärliga.

När jag var liten fick jag höra flera såna här sagor med en väldigt bra poäng. (nej, jag är inte i närheten av pensionär). Vad har samhället för moraliska sagor att erbjuda dagens barn? Pokemon?

Men åter till Kejsarens nya kläder, jag har flera gånger under den senaste tiden upplevt situationer där många har sett sanningen, men ingen har vågat uttala sig. Att det är fel och att det är uppenbart är helt klart, men ingen verkar ha modet att säga något. Ska det krävas ett barn för att vi ska vara ärliga? Är det konflikträdsla? Människofruktan? Varför har vi så svårt för att vara raka mot varandra? Varför är det lättare att prata OM människor istället för MED dem? Det här är värt att fundera över och jag har inget klart svar, men om du som läser det här har det så får du gärna lämna en kommentar!

tisdag, november 06, 2007

Overkligt

Kejsarens nya kläder får vänta till nästa inlägg, idag kom nästa dödspåminnelse! Det känns helt overkligt, men en till av eleverna på skolan har som ung människa gått ur tiden. Helt ofattbart! På ett sätt kanske inte, eftersom hon har varit sjuk länge, men att få två dödsbesked två dagar på raken är inte roligt! Ibland är det som att när de tunga dagarna väl kommer så kommer de ordentligt.

Två ungdomar har på kort tid lämnat oss i saknad. Det händer varje dag att någon ung människa dör i Sverige, men det blir mer verkligt när det är någon i ens närhet. Det är nog tur att man inte blir berörd av alla människors död, man skulle inte få göra annat än att sörja. En saknad är påtaglig och verklig, den sitter djupt samtidigt som den stärker gemenskapen bland oss som lever kvar. I de här lägena är det som att folk börjar bry sig mer om varandra. Så ska det vara, men visst borde vi göra det oftare, utan att någon ska behöva dö? Varför måste det hända hemska saker innan vi som människor tänker efter en extra gång? Det här har blivit ett tillfälle för mig att tänka, mer än vanligt. Jag är imponerad av den respekt och omtanke som finns för varandra på skolan, även om några killar lyckades göra mig otroligt irriterad på lunchen genom att tränga sig i matkön. Behöver jag säga att de var så kallade "normalstörda"?

måndag, november 05, 2007

Glädje och sorg

En djup titel kanske, men nu tänker jag vara lite djup, varning för känsliga tittare.
Jag lovade att rapportera mera från ledarkursen som jag skrev om i mitt förra inlägg, men det känns helt plötsligt inte relevant.

Ibland kan en händelse förändra livssynen radikalt, man går omkring i sin vanliga vardag och helt plötsligt händer något som gör att det inte längre fungerar med det invanda beteendet. Man måste börja tänka djupare, reflektera och stanna ekorrhjulet för en stund. Livet är inte så självklart som man alltid uppfattar det, det är så lätt att glömma hur lätt det kan ta slut.

För några dagar sedan såg jag hur ett rådjur blev påkört av bilen som körde framför mig. Som tur var gick allt bra... inte för rådjuret, men för kvinnan som körde och hennes baby. Just den händelsen kanske inte var så extremt farlig. Rådjur är ofta rätt små och en bil är en aning hårdare, men det blev ändå en liten väckarklocka.

Klockan ringde dessto hårdare idag när jag fick veta att en av eleverna som går på min skola, där jag jobbar, dog i helgen. Det vanliga lättsamma pratet var inte längre en självklarhet, döden gjorde sig smärtsamt påmind och det får mig att tänka på vad som egentligen är viktigt i livet. Mina prioriteringar håller inte måttet när jag börjar tänka efter, livet är för viktigt för att kastas bort. Då menar jag inte att man ska satsa på sig själv medan man kan och lever, men snarare hur viktigt det är att bry sig om de människor som jag har runt omkring mig.

Min största förebild i livet är Jesus, han levde för andra, han tjänade de människor som fanns runt omkring honom och han stod upp för sanningen, även när det blev obekvämt... väldigt obekvämt! Vi som människor, eller i alla fall jag, har så lätt för att backa och inte lägga oss i, det är inte normalt i Sverige att faktiskt på RIKTIGT bry sig om dem som man träffar dagligen. Ett ytligt liv som jag inte ger mycket för, det suger fett om jag får vara hundra procent ärlig, vilket jag tänker vara ändå.

"Jaha... och vad ska DU göra åt det då?" kanske din kommentar är. Vem är jag som tror att jag är nåt? Det enda jag vet är att jag faktiskt bara har ansvar för mina egna handlingar, om det är någon som ska förändras så är det jag. Sen hoppas jag att det kan göra skillnad i någon fler människas liv. Om jag lever bara för mig själv och inte för andra, vad är det för ett liv? Och på vilket sätt kommer människor att komma ihåg mig?

Men även en sorgens dag kan ha ljusglimtar, tänk vad en enkel fika med en vän kan lysa upp ens tillvaro, jag kanske är lättroad, men vad är egentligen kvalitet i livet? Sorg och glädje går faktiskt att kombinera, det är inte varandras motsatser. (om det nu var någon som trodde det)

Nu är jag trött... mitt nästa inlägg kommer att handla om kejsarens nya kläder.
Filosofi/Religion Blogglista.se Religion BlogRankers.com Blogg Topplista på Bloggar.Topplista.se - topplistan med de bästa bloggarna - lägg till din blogg du också!