Den unika religionen

Igår natt var jag ute på stan en sväng och pratade med folk,
det kändes givande på något sätt. Och en tanke slog mig som
jag bara är tvungen att skriva om!

Jag insåg vad det är som är så otroligt unikt med kristen tro!
Den tar itu med människans största problem, synden.
Ingen kan påstå att dom aldrig gör fel, saker som inte är bra.
Det är inte religionerna som orsakar mest krig i världen,
det är synden! Synd är t.ex. lögn, egoism, maktbegär och
kontrollbehov, det är saker som bryter ner oss som människor.
Tänk efter, när gjorde du senast något som var synd?
Kom du på något? Kändes det bra efteråt? Tänk efter.
Skulle du vilja bli fri från mörkrets makt över ditt liv?

Kristendomen påstår att den Gud som skapade världen gav
människan en fri vilja. Vi valde bort Gud och trodde att vi
skulle klara livet lika bra ändå. Problemet är att vi inte är
skapade till att leva i frånvaro av Gud, det gör att vi inte
vet hur vi ska leva, och gör en massa fel, det kallas synd.

Gud bestämde sig för att själv bli en del av världen för att
visa på hur det var tänkt att vi skulle leva från början,
för att han älskar oss och inte tycker om att se när vi
mår dåligt pga. våra felsteg. Guds egen avkomma,
Jesus, levde 33 år på jorden, han gick i våra skor,
för att själv kunna förstå och sätta sig in i hur
vi hade det, hur det är att leva som människa.
Och för att berätta för oss om skaparen/Fadern
som vill leva i gemenskap med oss, men mest för att bli
det felfria exempel som övervann döden. Så att vi
skulle kunna få tillbaka gemenskapen med Gud.

Jesus levde i gemenskap med Fadern hela sitt liv på jorden,
han gjorde aldrig ett felsteg, han syndade aldrig,
han bröt aldrig kontakten med Gud.
Eftersom döden kom in i människans liv pga. att gemenskapen
med Gud bröts så kunde döden inte hålla kvar Jesus.
Han återuppstod och återvände till Fadern.

Genom hans oskyldiga död/offer så har vi fått tillträde till Gud igen.
Den Gud som bodde inne i det allra heligaste, dit bara prästerna
fick gå in, flyttade ut, den tjocka gardinen som hängde för det
heliga rummet revs mitt itu. Nu bor Gud inte längre i något
tempel eller i någon kyrka, han vill ha direktkontakt med dig.

Vi får inte bara förlåtelse för våra felsteg, vi kan få gemenskap
med Gud igen, Hans närvaro kan fylla oss och hjälpa oss i vår svaghet.
Jag är helt övertygad om att gemenskapen med Gud är det
enda som kan få oss att göra mindre fel och må bättre på djupet.
Jag påstår inte att man blir felfri, men att Gud faktiskt kan hjälpa
oss till att göra färre felsteg och att det finns förlåtelse
som hjälper när man har trampat snett.

Till sist vill jag avsluta med ett citat från Jesus:
"Min frid ger jag er, jag ger er inte vad världen ger"
Gemenskapen med Gud ger en frid som övergår allt förstånd,
det går inte att förstå, men man känner att en skön känsla
fyller ens inre. Att finna tillbaka till gemenskapen med Gud,
det är att hitta det äkta livet! Det handlar inte om att bli
religiös och börja gå i kyrkan, det handlar om ett liv som
är fyllt av liv och mening.

Om du skulle tycka att det låter intressant så tycker jag att
du ska våga testa.
Be en tyst bön (jag vet att du vet hur man gör, du har bett
ibland när du eller någon nära vän haft det jobbigt).
Du kan be med egna ord, eller typ så här:
"Gud, jag vill leva i gemenskap med dig,
tack för att du sände Jesus till världen för
att jag skulle kunna få leva med dig.
Förlåt mig för de fel jag har gjort som
bara fört mig längre från dig, ge mig
styrka att leva det liv som du vill att
jag ska leva och hjälp mig hitta mig
själv, den som du vill att jag ska vara."

Har du bett den bönen så maila mig gärna
och säg om du fick något svar.
Eller tyckte du att det var något som var svårt
att förstå i min förklaring av min tro?
Skicka mig gärna ett mail!
flow@crossnet.se

Peace!
Jonas