Overkligt

Kejsarens nya kläder får vänta till nästa inlägg, idag kom nästa dödspåminnelse! Det känns helt overkligt, men en till av eleverna på skolan har som ung människa gått ur tiden. Helt ofattbart! På ett sätt kanske inte, eftersom hon har varit sjuk länge, men att få två dödsbesked två dagar på raken är inte roligt! Ibland är det som att när de tunga dagarna väl kommer så kommer de ordentligt.

Två ungdomar har på kort tid lämnat oss i saknad. Det händer varje dag att någon ung människa dör i Sverige, men det blir mer verkligt när det är någon i ens närhet. Det är nog tur att man inte blir berörd av alla människors död, man skulle inte få göra annat än att sörja. En saknad är påtaglig och verklig, den sitter djupt samtidigt som den stärker gemenskapen bland oss som lever kvar. I de här lägena är det som att folk börjar bry sig mer om varandra. Så ska det vara, men visst borde vi göra det oftare, utan att någon ska behöva dö? Varför måste det hända hemska saker innan vi som människor tänker efter en extra gång? Det här har blivit ett tillfälle för mig att tänka, mer än vanligt. Jag är imponerad av den respekt och omtanke som finns för varandra på skolan, även om några killar lyckades göra mig otroligt irriterad på lunchen genom att tränga sig i matkön. Behöver jag säga att de var så kallade "normalstörda"?