Fel sammanhang

Man kan alltid lära sig av de fel man gör... sägs det, om det stämmer så är jag ganska kunnig inom många områden nu. Det senaste jag har lärt mig är att vissa personer bör man känna igen.

Förra veckan åkte jag till mitt kontor för första gången. När jag kommit dit så hann jag knappt komma in på kontoret förrän jag hörde hur någon kom in i hallen. Jag tittade ut och såg ett bekant ansikte, men jag kunde inte riktigt komma på vem det var. Tänkte att det säkert var någon medlem i församlingen, så jag gick fram och hälsade med mitt namn. Han hälsade också... men på ett sätt som att han förväntade sig att jag skulle veta vad han hette. När han såg på mig och insåg att jag inte lyckades komma på var jag hade sett honom så sa han: Anders...
Då föll alla pusselbitar på plats, det var Anders Sjöberg, EFS föreståndare för Sverige!

Mitt enda försvar är att jag inte förväntade mig att se honom i ett litet bönhus utanför Piteå min första arbetsdag på kontoret. Kul att få träffa "högsta chefen" för organisationen man jobbar för!

Som vanligt fick min erfarenhet också mig att fundera lite. Jag tror inte att jag är ensam om att ha träffat en person som man känner igen, men sen inte kan komma på var man setts. Eftersom man träffar dem i helt fel sammanhang. Tänk dig att träffa Robert Wells i toalettkön på Max i Piteå, Carola på Hockeymatch i Luleå eller Bert Karlsson på snowboard i Hemavan. Inget av det har hänt mig... än, men man ska aldrig sluta att förvånas. Poängen jag vill få fram är att vi ofta är väldigt styrda av i vilka sammanhang vi sett folk. Även om vi förstår att även kungen och hans familj går på toaletten så har vi svårt för att tänka oss det. Ehm... ja, ok... djupare än så här blir inte dagens inlägg. Har du varit med om att träffa någon i fel sammanghang? Skriv gärna en kommentar! :)