Kommunikation

Ikväll körde jag vägen mot huset i Sjulnäs, på min vänstra sida såg jag plötsligt några döda harar som var upphängda på en husvägg.
-Titta! Harar... sa jag till min medpassagerare.
Hon svarade snabbt:
-Nej, det är ju rävar!
-Men hallå, ser du inte att det är harar, kommenterade jag.
-Nähä, rävar!
-Harar!
Då förstod jag att vi hade sett på två olika väggar, på samma hus.

Lite senare var vi på väg hem samma väg.
Det gick lite snabbt när hon skulle be mig titta en gång till och orden blev inte helt rätt:
-Titta nu då, det är renar... rövar... äh! Rävar!
Där slutade kommunikationen, eftersom jag fick ett skrattanfall.
Felsägningar kan bli riktigt roligt ibland. Det hängde inte rövar på husväggen, det hängde rävar på en av väggarna och harar på den andra.

Jag insåg att det här går att koppla till det verkliga livet. Vi har lätt för att se saker och ting bara från vårat eget perspektiv. Både inom kyrkan och utanför, vi som kristna är inget undantag. Just mitt samfund har lite rättare än de andra församlingarna, just mina barn är lite bättre än de andra, just mina åsikter är lite bättre än andras... osv. Sen argumenterar vi utifrån den väggen som vi ser på, men tänk om andra ser huset från ett annat håll? De ser rävarna, medan du ser hararna. Det är samma hus, men det har lite olika vinklar och vrår. Det betyder att vi behöver ödmjukhet inför varandra. Inte på ett sätt som gör att vi erkänner Sveriges nya lag: "ingenting är objektivt sant", men på ett sätt som gör att vi lägger mer energi på att förstå hur andra tänker, för att sen kunna mötas på samma villkor.

Missa inte musikfestivalen 24 nu på lördag!