Varning för ett irriterat inlägg (det andra av över 100 positiva,
så om du vill få uppmuntran istället, läs något annat inlägg!)
Morgonen började med att jag läste dagens Piteå-Tidning. Inga nyheter att lägga på minnet, det enda som fastnade i mitt huvud och vägrade släppa taget var en notis om ett tv-program! Grymt störande! Turkiet från ett "demokratiskt" perspektiv skulle det handla om, men jag blev direkt skeptisk. Tydligen hade man under en period i Turkiet valt att stänga åtkomsten till YouTube för hela landet, eftersom det fanns inslag på sajten som stred mot "turkiskheten". Sen kom uttalandet... "Det skulle förmodligen aldrig ske i Sverige". Givetvis inte! Men är det självklart att det är en bra grej att inte stänga åtkomsten av YouTube? Är tryckfriheten och åsiktsfriheten så viktig att den är överställd all moral?
Nä, men sluta moralisera nu Jonas, kanske du säger... men låt mig då kommentera ordet "moralisera". Hur kommer det sig att det ordet har en negativ klang? Är det helt plötsligt fel att tro att det finns något som är rätt och fel? Jag blir förvånad över vår dumhet i Sverige ibland, och den blindhet som vi drabbats av... även inom kyrkan tyvärr, vi har hamnat i ett humanistiskt tänk istället för att vara underställda den ordning som vår skapare hade tänkt från början.
Tillbaka till censuren... Sverige är inte ett helt åsiktsfritt land ändå, några gränser finns tydligen. Det finns faktiskt en hel del censur. Låt mig ge några exempel: I dagens Sverige får man inte vara tveksam till... evolutionens "faktum", utlevd homosexualitet, abort, New Age m.m. Det finns en massa "sanningar" som man helt enkelt bara får acceptera. I det här inlägget har jag inte lagt någon värdering, eller sagt att jag själv tänker kritisera något som man inte "bör" kritisera, men jag vill bara väcka lite frågor. Är verkligen Sverige så censurfria som vi vill påstå att vi är?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag tror att frågan, "Är tryckfriheten och åsiktsfriheten så viktig att den är överställd all moral?", i någon mening liknar frågan "Vad är längre, ett substantiv eller ett verb?" Dvs, den går inte besvara. Moral är per definition inget som något, vad än det är, kan vara överställt.
Den verkliga frågan är om en sådan sak som yttrandefrihet är något gott eller ont. Är det gott eller ont att överheten i vårt land (åtminstone principiellt och juridiskt) inte styr vad vi ska ha för åsikter? Själv har jag mycket svårt att se hur detta skulle kunna vara något ont (jämfört med motsatsen).
Men om vi tar frågan ännu längre, finns det behov av en överhet som har makt över våra liv? Oavsett om det är människa eller Gud...
Min andra fråga är, vilket pris har åsiktsfriheten i dagens Sverige? Kan det gå för långt? Har det redan gått för långt? :) När man har en överhet i ett land som har etik och moral så är jag för en viss begränsning av åsiktsfrihet. Det har vi iofs. redan i Sverige, man får inte säga vad som helst, vissa frågor är känsliga... men den begränsningen som vi har idag har enligt mig inget med sanning och rättfärdighet att göra.
Har överheten makt över våra liv? Är det dess funktion? Tja, det beror väl på hur man ser det. Jag menar i alla fall att överheten och Gud inte på något sätt får blandas ihop - de kommer inte ens i närheten av att vara lika. Vi har helt andra förpliktelser gentemot Gud än gentemot överheten.
Vilket pris har åsiktsfriheten i dagens Sverige? Jag vet inte. Jag tror dock att frågeställningen faller tillbaka på demokratins värde. Är demokrati värdefullt? Svarar man ja, då får man acceptera att man kan "råka" tillhöra en minoritet som inte tycker om det överheten gör. Och svarar man nej, då får man acceptera det i alla fall :)
Jag föredrar i alla fall att leva i ett samhälle där jag (juridiskt) tillåts ha vilka åsikter jag vill, vilken tro jag vill och så vidare, även om det innebär att andra tillåts ha åsikter som jag inte tycker om.
Skicka en kommentar