Idol och Luciavaka

Hade en mycket trevlig kväll igår i Kustkyrkan! Luciavaka med Idol på storbildsskärm, dansmatta, gott fika och trevlig gemenskap. Avslutade min kväll där vid tolvslaget med en andakt om mörker och ljus (ett eget inlägg om det kommer senare). Luciavakan fortsatte till kl. 08:00 imorse, men jag åkte hem efter andakten och sov en skön natt.

Vaknade av ett vitt landskap, gigantiska snöflingor föll från himlen och jag skyndade mig ut för att ta en promenad med hunden som vi lånat i veckan. Total tystnad, frisk luft, i träden hängde snön vackert... det kändes som att gå mitt i ett julkort! Njöt av varje steg jag tog, det kändes som att jag aldrig ville gå tillbaka in i min lilla lägenhet. Det enda som var lite störigt var att mina glasögon ganska snabbt blev igensnöade.

Under min promenad började jag fundera på kvällen igår och hur lycklig Kevin blev över vinsten i Idol. Det var svårt att inte se den äkta glädjen som han kände. Tänk att få bli årets Idol i TV4 och få så mycket uppmärksamhet. Kanske kände han samma glädje som jag kände precis just då under min promenad. Livet bubblade inom mig, en känsla av frihet, frid och glädje fyllde hela min tillvaro. Hur kunde jag vara lika glad som någon som vunnit Idol? Eller skulle jag bli ännu lyckligare om jag stod på scenen inför en gigantisk publik som hyllade mig? Jag tror inte det!

Många ville bli årets Idol, vi har alla ett behov av att bli sedda och bekräftade. Men att livet rasar bara för att man inte går vidare, är det verkligen stabilt? Bygger man sitt liv på en stabil grund? Jag bygger mitt liv på att jag vet att Gud älskar mig, Han ville mitt liv, Han har en tanke och plan för mig, även när jag inte alltid ser vägen (kanske pga. igensnöade glasögon). Du kan också lära känna Gud, jag är helt säker på att det är möjligt att få kontakt med universums skapare.

Till sist vill jag tipsa om en otroligt bra musikvideo som jag hittade för någon dag sedan. Josh Groban verkar också ha förstått vad det handlar om att bygga sitt liv på en stabil grund: