Äktenskapet

Åsikterna är många, debatten är aktuell, äktenskapet står i fokus i vårt Sverige idag. Samtidigt som man från medias håll börjar inse problemet i alla trasiga äktenskap och försöker producera mer program om hur man får äktenskapet att hålla. Det här är ingen politisk åsiktsblogg, det är i alla fall inte min avsikt, men jag vill lufta min tankar i ämnet ändå.

Jag tycker att om man ska prata om äktenskap så behöver man först fundera på vad äktenskap är och vem som har rätten att säga vad det är. Är det en kulturgrej? En samhällsgrej? En personlig grej? Jag vill börja med att säga att jag kommer att utgå från min övertygelse som kristen.

Som kristen tror jag att äktenskap är något som Gud kommit på och instiftat. För att ingå ett äktenskap bör man alltså blanda in Gud på något sätt. Syftet med äktenskapet är också att ge varandra livslånga löften inför Gud och vittnen, som i sin tur ger en säkerhet i relationen och överlåtelsen till varandra. Utan den överlåtelsen finns stor risk att man sårar varandra djupt. Jag har svårt att förstå hur man som kristen kan tycka att det är lättare att flytta ihop än att lova varandra trohet inför Gud och vittnen. Sen skiter jag fullständigt i hur ceremonin ser ut, den kulturella ytan är inte viktig, det är innehållet!

Varför tycker jag att äktenskapet är viktigt innan man flyttar ihop då? För det första så utgår jag från att Gud inte har gett oss lagar för sitt bästa, utan för VÅRT bästa. Alla lagar som Gud har gett oss sammanfattade Jesus i: Du ska älska Gud och sätta honom först i livet, och älska människor som du har runt omkring dig.
Om alla Guds lagar kan sammanfattas i den enkla meningen, hur påverkar det äktenskapet?

1. Man sätter inte sig själv i fokus och vad som känns rätt för mig just nu, utan man sätter Gud först och är allvarligt intresserad av vad Gud vill.

2. Man värdesätter sin partner så pass mycket att man är villig att överlåta sig fullt ut, genom att ta ett livslångt beslut.

Alldeles för många har blivit trasiga i vårt land, både inom och utanför kristna kretsar, just på grund av det här. Vår ytliga syn på relationer, sex (sex ska få ett helt eget inlägg inom kort), pengar och livet i största allmänhet förvirrar oss. Vi har tappat greppet om hur ett gott liv ser ut. Vi har tappat greppet om dygd (goda vanor som får livet att fungera) och istället har vi bytt ut det mot enkla lösningar där vi går efter hur det känns just nu, känns det rätt så är det rätt, då anpassar vi hellre Guds vilja efter våra känslor, istället för att anpassa våra liv efter Guds vilja. Jag kan inte annat än att beklaga och hoppas på att fler börjar värdesätta relationen med Gud högre, värdesätta Hans vilja, Hans ord, Han som ville ditt liv, Han älskar dig och vill dig allt gott, men det förutsätter att du vänder dig till Honom och tar emot det.

Det svenska individualistiska samhället har även genomsyrat kyrkan. Där budskapet egentligen är att man inte ska sätta sig själv först. Varje människa är skapad för gemenskap med Gud och andra människor, inte för ett eget isolerat liv där man lever för sig själv och bestämmer allt själv. Kyrkan fick uppdraget att förvalta det Jesus startade för 2000 år sedan. Sen dess har kyrkan alltid sett äktenskapet som viktigt, som en säkerhet för eventuella barn, som en grundsten i samhället. Att man nu börjar ifrågasätta det självklara känns konstigt, varför har vi 2000 år senare rätt att komma med sannare sanningar än det som kyrkan stått för i 2000 år? Har du frågor om äktenskapet? Vänd dig till kyrkan! Vilket samfund känns mindre viktigt, men det är kyrkan som har tolkningsföreträde på vad ett äktenskap är. Det är kyrkan som är kristi kropp på jorden, det är inte du själv som avgör vad ett äktenskap är eller vad det inte är. Det är kyrkan som äger frågan, inte Sveriges riksdag eller regering, äktenskapet är Guds påhitt och det är Gud vi behöver relatera till i den här frågan. Annars pratar vi inte om äktenskap, då pratar vi om något annat.