Leva eller prata

En skön helg ligger bakom och det känns som att det kan behövas inför helgen som ligger framför. Mer om det kommer senare i veckan...

Det är skönt att få tid att tänka och reflektera över livet ibland, utan att för den skull filosofera ihjäl sig och gräva ner sig totalt i allt som man skulle kunna fundera över. För ett par dagar sedan började jag tänka på hur vi kristna egentligen beter oss. Det finns en liten risk att vi är duktigare på att predika än att leva. Jag började tänka på hur Jesus mötte människor...

De flesta har hört historien om Sackeus, i alla fall om du varit på barntimmar i kyrkan. En rik, snål, ljugande och kort kille som inte var omtyckt av folket. Han hörde talas om att Jesus skulle komma förbi staden och blev nyfiken på vem det var. Eftersom han var så kort så klättrade han upp i ett träd för att se över folkmassan. När Jesus kom förbi så såg han upp i trädet och bad Sackeus att komma ner. Jesus ville träffa honom, han ville umgås med honom och han ville visa hur älskad han var. Inte för att han ljugit, snott pengar och förskingrat, men för att hans problem var brist av kärlek. När Sackeus möttes av Jesus omtanke blev han förändrad, han ville ändra sitt liv, han ville ge tillbaka det han hade snott och bli ärlig. Jesus sa: "Nu har räddningen kommit till det här huset!". Vad gjorde Jesus? Predikade han för Sackeus om att det han gjorde var fel? Nej, han gav honom den kärlek och respekt som ingen annan hade visat honom. Det räckte för att Sackeus skulle bli motiverad att förändra sitt liv.

Vi kristna har ibland alldeles för lätt att predika, vi säger: "Du behöver bli kristen", "Du behöver bli räddad från allt ont du håller på med", "Du behöver Guds kärlek"... men visar vi den kärleken? Låt oss ha Jesus som förebild och göra som honom, istället för att bara prata om honom. Han visade i praktisk handling vad kristen tro handlar om, Han visade att Gud älskar alla människor, Han visade på den brist som alla människor lider av och Han fyllde den. Det är vårt uppdrag som kristna!