Calling All Nations

En härlig natts sömn, nästan, om jag pastar att det här är ett partyhotell sa överdriver jag inte det minsta. Fortfarande bara ä och ö pa det tyska tangentbordet. :\ Well, det far ga!

Frukosten var helt ok! Och efter jag gjort mig klar gick jag till tunnelbanan och akte iväg, bytte pa ett ställe och akte givetvis at fel hall! Tur att jag hade bra med tid pa mig, när jag till sist kom fram sa var det bara en halvtimme kvar till starten. Det var riktigt stort och det kändes mäktigt när alla var pa väg in där. Jag träffade en man och hans fru fran Gideoniterna, de erbjöd mig sängplats nästa gang jag skulle komma till Berlin! Toppen, för jag har blivit lite förtjust i den här stan, skulle gärna aka tillbaka.

Nu har jag fatt veta att världens största raveparty är denna helg, 1,5 miljoner människor är här och turistar... det märks!

När jag kom in i stadioomradet var det tjockt med folk och montrar, jag hittade min ingang till själva stadion och hittade min plats. Invigningen var mäktig, med en massa trummare fran Afrika och flaggor fran de flesta länderna i världen. Lovsangsledarna och banden avbytte varandra och vi har sjungit pa tyska, ungerska, koreanska, spanska, franska, italienska m.m. Tur att det mesta var pa engelska, fast ganska mycket var pa tyska ocksa, men det gjorde inte sa mycket, jag kände igen melodierna och sjöng med pa svenska. Det var en otrolig känsla att sta och sjunga, dansa och skrika tillsammans med sa manga människor samtidigt! Tänk att bara för en vecka sen sa stod folk och skrek och sjöng till ett gäng grabbar som sprang efter en fotboll! Är det nagon som är värd att äras sa är det väl universums skapare!

Givetvis sa blev det vagen nagra varv ocksa. Dansare och olika banér fanns även pa plats. Väldigt manga olika stilar blev det ocksa... reagge, rap, soft, afrikaner, indianer m.fl. Härligt väder och tva sköna pauser gjorde inte livet trakigare. Bilder och videos fran eventet finns pa min dator när jag kommer hem, kanske man skulle skaffa mig en fotobok pa nätet.

Manga av de kända lovsangerna som vi sjunger hemma i Sverige har jag nu sjungit i orginal tillsammans med de som skrivit dem, det var verkligen en speciell känsla! Matt Redman, Delirious, Brian Doerksen, Reuben Morgan är bara nagra av de harliga lovsangsledarna.
Efter en härlig final sa gick jag ut och pratade med utställarna lite, folk började röra sig hemat och tunnelbanan fylldes med lovsang och glada människor. En härlig hemresa, jag fick bra kontakt med en svart kille fran North Carolina som satt och drack pa t-banan.

Sen akte jag för langt när jag skulle till hotellet, sa jag fick hoppa av och ta t-banan tillbaka.
Skönt att vara "hemma" igen, nu är jag helt slut och ska leta reda pa sängen. Tack Gud för en toppen dag, jag har fatt ny inspiration och det känns att nagot har hänt inom en. :)